Stockholmsresa
Idag var jag till Stockholm och jobbade lite. Med betoning på lite, för det tog inte mer än 30 minuter sammanlagt och då hade jag hunnit dricka en kopp kaffe och varit på toaletten också :-) Och när jag hade "jobbat" klart var det 3 1/2 timme kvar innan mitt tåg gick hemåt igen. Visserligen finns det ju tråkigare ställen än Stockholm att vara på om man ska fördriva 3 1/2 timme, men det kändes faktiskt rätt så bortkastat. Hela arbetsdagen gick ju åt för den där fjuttiga halvtimmens jobb och jag har ruggit mycket att göra just nu, så jag hade verkligen behövt vara på kontoret istället. Men, men... istället travade jag från Stadshuset till Hötorget, till Odengatan och tillbaka igen. Skulle köpa en speciell sorts kaffebönor till den nyinköpta kaffemaskinen (årets julklapp till oss själva. Helautomatisk espresso-maskin. Blir supergott kaffe - och extra gott med rätt sorts bönor) och Pappan trodde att det skulle finnas på "Lagamati" som ligger på Odengatan. Men icke! Var dessutom in i varenda kaffehandel jag hittade, men det fanns ingenstans. Men jag fick i alla fall en långpromenad och det var ju inte helt fel :-)
Hur som helst... På tåget hem satt jag bredvid en familj bestående av mamma, pappa och deras son som verkade vara i 5-års åldern. Sonen hette - hör och häpna - Roine :-) Bara det var ju roligt, men själva barnet i sig var väldigt underhållande. Han pratade med sina stackars föräldrar oavbrutet förutom ett litet uppehåll (se nedan). Pappan och Roine gör en saga. Roine hittar på och hans pappa ritar. " Det var en gång en råtta som var rädd för mörker. Men så såg han att det bara var en gren! Vad spännande det blir pappa!!"
Sedan blir det dags för mat. Roine får lasagne och hans mamma säger att om han äter ordentligt kan han få en liten chipspåse sedan. Roine äter och äter och säger "Det här var nog den godaste lasagnen som jag aldrig har ätit"... och man förstår ju liksom vad han menade :-)
Tillslut säger han, med munnen full av lasagne, att han inte orkar mer. "Ta en tugga till du så räcker det sedan" säger hans mamma och Roine öser in en gaffel till och - det är nu han blir tyst i typ 10 sekunder - sedan kräks han! Rätt ner i tallriken. Han ser lite förvånad ut först, men sedan säger han "Mamma, får jag en chipspåse nu?"
Kanske inte det första jag skulle tänka på om jag precis hade kräkts, men...
Jaha... det var väl det jag hade att förmedla idag.
Go´natt!
Hur som helst... På tåget hem satt jag bredvid en familj bestående av mamma, pappa och deras son som verkade vara i 5-års åldern. Sonen hette - hör och häpna - Roine :-) Bara det var ju roligt, men själva barnet i sig var väldigt underhållande. Han pratade med sina stackars föräldrar oavbrutet förutom ett litet uppehåll (se nedan). Pappan och Roine gör en saga. Roine hittar på och hans pappa ritar. " Det var en gång en råtta som var rädd för mörker. Men så såg han att det bara var en gren! Vad spännande det blir pappa!!"
Sedan blir det dags för mat. Roine får lasagne och hans mamma säger att om han äter ordentligt kan han få en liten chipspåse sedan. Roine äter och äter och säger "Det här var nog den godaste lasagnen som jag aldrig har ätit"... och man förstår ju liksom vad han menade :-)
Tillslut säger han, med munnen full av lasagne, att han inte orkar mer. "Ta en tugga till du så räcker det sedan" säger hans mamma och Roine öser in en gaffel till och - det är nu han blir tyst i typ 10 sekunder - sedan kräks han! Rätt ner i tallriken. Han ser lite förvånad ut först, men sedan säger han "Mamma, får jag en chipspåse nu?"
Kanske inte det första jag skulle tänka på om jag precis hade kräkts, men...
Jaha... det var väl det jag hade att förmedla idag.
Go´natt!
Kommentarer
Trackback
