Livet som Heson

...och jag är 1290 kronor fattigare. Och inte ett dugg gladare. Den där tanden har gjort ont i säkert ett par år, så jag har inte kunnat tugga hårda saker på den sidan av munnen. Inte förrän i måndags när halva tanden ramlade av, då gjorde det plötsligt inte ont längre. Hurra, hurra! Så idag knatade jag iväg till tandläkaren och tänkte att jag säkert bara behöver fila till den lite så det inte är så vasst i kanten. Men icke! Det var den enda "riktiga" tuggtanden jag har på den där sidan av munnen (resten är mjölktänder. Känns ju jättebra vid 33 års ålder :-)  ) och den måste jag tydligen vara extra extra rädd om. Så det dög inte att bara fila till den lite. Näe. Lagas. Bara att ta ett djupt andetag och låta farbror tandläkaren gräva runt i munnen. Borra och slipa och stoppa i grejjer och vänta och fila och karva lite i tandköttet. Huuuuu... Jag var helt skakis när jag gick därifrån. Åkte hem och satte mig vid köksbordet och läste Kuriren. När det var klart skakade jag fortfarande, så jag lästa Kuriren en gång till. Det hjälpte inte. Insåg att jag inte kunde äta eftersom halva tungan och halva ansiktet fortfarande var bedövad. Trots det var jag jättehungrig, så jag inhandlade mig en yoghurt som jag ägnade typ en halvtimme av eftermiddagen åt att försöka peta i mig. Det gick ganska bra om jag lutade huvudet åt vänster eftersom jag inte hade någon känsel på höger och inte kunde styra tungan :-) Vid eftermiddagsfikat kunde jag äntligen prata normalt igen, men ju mer bedövningen släppte, desto mer ont gjorde det. Alvedon blev räddningen. Den börjar släppa nu... Det gör OONT! Men det är väl inte så konstigt i och för sig. Fast det var bättre innan. Och var det verkligen värt 1290 kronor?

För övrigt blev det badhuset efter jobb/skola/dagis och sedan - hör och häpna - trots ont i kinden (fast just då var det lugnt) masade jag mig iväg till gymmet och körde 25 minuter löpband, lite styrka och 5 minuter rodd. Så jag känner mig trots allt rätt så nöjd med dagen :-)

Dags för lite kvällsfika.
Adjö!