Att handla vantar
Vi ligger lite efter med uppdateringen av säsongens kläder. Vi har alltså inte hunnit gå igenom förra vinterns utbud av mössor och vantar och annat vintrigt för att se vad som fortfarande passar och vad som behövs köpas nytt. Jackor, täckbyxor och skor är klart, men i morse när vi skulle till dagis och skolan för första gången sedan snön kom så...oops... VAR är alla täckvantar?!!? Hittade inte en enda! Eller jo... jag hittade enstaka ska jag väl säga. Men Lillebror gillade inte idén av att komma till dagis med en blå och en grå vante. Eller en tumvante och en fingerhandske. Konstigt :-)
However... Efter dagis var det så dags för lite vant-shopping. Att gå på stan med en trött och hungrig fyraåring är ingen lek kan jag säga. Men nöden har ingen lag. Jag fick bita i det sura äpplet och ta tjuren vid hornen... eller fyraåringen i handen snarare... (Märker ni att jag har svårt att hålla mig till ämnet. Hehehehohoh... lite trött i huvudet. Men en himla massa ordspråk kunde jag visst plötsligt! Nåväl.. åter till historien:)
Redan innan vi parkerade så var Lillebror lite sådär lagom småsur eftersom det var obekvämt med täckbyxorna och jackan var lite blöt i kanten. Men att åka rulltrappa muntrar alltid upp, så ända fram till vant-hyllan var han hyfsat med på noterna. Vant-hyllan innehöll dock inte det Lillebror ville ha, nämligen fingerhandskar. Bara fåniga tumvantar och det vet ju varenda dagisbarn att det BARA är småbarnen som har tumvantar!! Herregud, hur dum får en mamma bli!?! Hu! Men jag lyckades ändå smyghandla ett par tummisar eftersom jag är en rätt så rutinerad mamma vid det här laget och vet att Lillebror kan ändra åsikt snabbare än vinden :-) Med lite mat i magen och vackert väder så kan det vara helt ok med tumvantar även fast man är fyra år.
På KappAhl kan man bara åka rulltrappa upp. Ner får man snällt gå i en vanlig, reguljär stentrappa. Det ville INTE Lillebror. Men Mamman vägrade bära honom. Punkt. Så 10 svettiga minuter och en massa tjat senare kom vi ÄNTLIGEN ut på gatan igen. Men det GICK faktiskt inte att ta ett endaste steg till med täckbyxorna på, så vi fick försöka lirka av dem ute på gågatan. Bredvid Korvgubben. Då blev Lillebror plötsligt hungrig. Men blir lätt det när det luktar korv. Men när Mamman berättade att det skulle vankas falukorv till middag så tyckte Lillebror inte om korv längre. Bara pasta och ostsås! Och när man inte gillar sin mammas middagsförslag så kan man fortsättningsvis bara ta pyttesmå myrsteg, vilket innebär att det tar jäääättelång tid att komma tillbaka till bilen.
Det är banne mig inte lätt att ha med sig en fyraåring i affären... I alla fall inte vår fyraåring :-) Eller kan det vara så att det hör till åldern?
Och avslutningsvis, eftersom det här blev ett så himla kort inlägg (eller hur!?), kan jag berätta att Lillebror käkade 8 falukorvsskivor till middag och sedan blev han from som ett lamm :-)
Jaha... så har jag då ägnat en halvtimme åt ett inlägg som handlar om att handla vantar. Hohoho!! Och ni har läst alltihop! Hahaha!! Ja, vissa är då lättroade :-)
However... Efter dagis var det så dags för lite vant-shopping. Att gå på stan med en trött och hungrig fyraåring är ingen lek kan jag säga. Men nöden har ingen lag. Jag fick bita i det sura äpplet och ta tjuren vid hornen... eller fyraåringen i handen snarare... (Märker ni att jag har svårt att hålla mig till ämnet. Hehehehohoh... lite trött i huvudet. Men en himla massa ordspråk kunde jag visst plötsligt! Nåväl.. åter till historien:)
Redan innan vi parkerade så var Lillebror lite sådär lagom småsur eftersom det var obekvämt med täckbyxorna och jackan var lite blöt i kanten. Men att åka rulltrappa muntrar alltid upp, så ända fram till vant-hyllan var han hyfsat med på noterna. Vant-hyllan innehöll dock inte det Lillebror ville ha, nämligen fingerhandskar. Bara fåniga tumvantar och det vet ju varenda dagisbarn att det BARA är småbarnen som har tumvantar!! Herregud, hur dum får en mamma bli!?! Hu! Men jag lyckades ändå smyghandla ett par tummisar eftersom jag är en rätt så rutinerad mamma vid det här laget och vet att Lillebror kan ändra åsikt snabbare än vinden :-) Med lite mat i magen och vackert väder så kan det vara helt ok med tumvantar även fast man är fyra år.
På KappAhl kan man bara åka rulltrappa upp. Ner får man snällt gå i en vanlig, reguljär stentrappa. Det ville INTE Lillebror. Men Mamman vägrade bära honom. Punkt. Så 10 svettiga minuter och en massa tjat senare kom vi ÄNTLIGEN ut på gatan igen. Men det GICK faktiskt inte att ta ett endaste steg till med täckbyxorna på, så vi fick försöka lirka av dem ute på gågatan. Bredvid Korvgubben. Då blev Lillebror plötsligt hungrig. Men blir lätt det när det luktar korv. Men när Mamman berättade att det skulle vankas falukorv till middag så tyckte Lillebror inte om korv längre. Bara pasta och ostsås! Och när man inte gillar sin mammas middagsförslag så kan man fortsättningsvis bara ta pyttesmå myrsteg, vilket innebär att det tar jäääättelång tid att komma tillbaka till bilen.
Det är banne mig inte lätt att ha med sig en fyraåring i affären... I alla fall inte vår fyraåring :-) Eller kan det vara så att det hör till åldern?
Och avslutningsvis, eftersom det här blev ett så himla kort inlägg (eller hur!?), kan jag berätta att Lillebror käkade 8 falukorvsskivor till middag och sedan blev han from som ett lamm :-)
Jaha... så har jag då ägnat en halvtimme åt ett inlägg som handlar om att handla vantar. Hohoho!! Och ni har läst alltihop! Hahaha!! Ja, vissa är då lättroade :-)
Kommentarer
Trackback
