Min rolige man
Han är rolig, min man :-)
För det första känns det roligt att säga att han är "min man"! Jag blir lika fnissig varje gång :-) För att inte tala om när jag hör honom prata om mig som "min fru"! Hohoho! Vet inte vad som är så komiskt med det, men jag blir nästan lite generad liksom... Jag blir nog aldrig riktigt vuxen ändå - trots det där med julklapparna.
Sedan är han himla rolig när han inte hittar vägen till skolan och tar min handväska istället för Lillebrors ryggsäck med till dagis. För att inte tala om när han kommer till jobbet och tror att han har med sig mobilen i jackfickan men det visar sig vara ett inramat foto på KusinSigne :-) Eller när han ska hänga tvätt och först efter femte tröjan upptäcker att han har tagit fel och istället för att ta blöta kläder ur tvättmaskinen står och hänger smutstvätten som låg i en hög på golvet :-)
Eller när han glömmer bort att kliva av tåget i Uppsala, åker vidare till Stockholm, missar nästa tåg tillbaka till Uppsala eftersom han är så försjunken i sin dator och därför kommer två timmar försent till ett möte :-) Han är till och med rolig när han sover. Då kan han plötsligt säga saker som "Ska vi skala Gibson innan vi steker honom, eller ska vi steka honom med rufset på? (Gibson = vår hund, en lurvig Shetland Sheepdog). Och så pratar han engelska och tror att någon vill stjäla vår byrå!
Det är sällan tråkigt när Pappan är i närheten. Händer alltid något spännande!
Ni kanske anar vem som är Virrhjärnan i familjen :-)
Bästaste Pappan!
Själv är jag Klantskallen. I går hade jag till exempel sönder ett soffbord. Skulle bara flytta lite på det och vips så råkade jag bryta av ena bordsbenet! Och så är jag bra på att tappa saker. Råa ägg i kylskåpet t ex. Smörkniven med en stor smörklick på, mobilen när jag ska ta den ur fickan, glasögonen när jag ska lägga dem på sängbordet, vassa knivar när jag plockar ur diskmaskinen. Med mera, med mera, med mera.
Men jag tycker nog att vi får ihop tillvaron rätt så bra ändå, för det blir, som sagt, sällan tråkigt!
För det första känns det roligt att säga att han är "min man"! Jag blir lika fnissig varje gång :-) För att inte tala om när jag hör honom prata om mig som "min fru"! Hohoho! Vet inte vad som är så komiskt med det, men jag blir nästan lite generad liksom... Jag blir nog aldrig riktigt vuxen ändå - trots det där med julklapparna.
Sedan är han himla rolig när han inte hittar vägen till skolan och tar min handväska istället för Lillebrors ryggsäck med till dagis. För att inte tala om när han kommer till jobbet och tror att han har med sig mobilen i jackfickan men det visar sig vara ett inramat foto på KusinSigne :-) Eller när han ska hänga tvätt och först efter femte tröjan upptäcker att han har tagit fel och istället för att ta blöta kläder ur tvättmaskinen står och hänger smutstvätten som låg i en hög på golvet :-)
Eller när han glömmer bort att kliva av tåget i Uppsala, åker vidare till Stockholm, missar nästa tåg tillbaka till Uppsala eftersom han är så försjunken i sin dator och därför kommer två timmar försent till ett möte :-) Han är till och med rolig när han sover. Då kan han plötsligt säga saker som "Ska vi skala Gibson innan vi steker honom, eller ska vi steka honom med rufset på? (Gibson = vår hund, en lurvig Shetland Sheepdog). Och så pratar han engelska och tror att någon vill stjäla vår byrå!
Det är sällan tråkigt när Pappan är i närheten. Händer alltid något spännande!
Ni kanske anar vem som är Virrhjärnan i familjen :-)
Bästaste Pappan!
Själv är jag Klantskallen. I går hade jag till exempel sönder ett soffbord. Skulle bara flytta lite på det och vips så råkade jag bryta av ena bordsbenet! Och så är jag bra på att tappa saker. Råa ägg i kylskåpet t ex. Smörkniven med en stor smörklick på, mobilen när jag ska ta den ur fickan, glasögonen när jag ska lägga dem på sängbordet, vassa knivar när jag plockar ur diskmaskinen. Med mera, med mera, med mera.
Men jag tycker nog att vi får ihop tillvaron rätt så bra ändå, för det blir, som sagt, sällan tråkigt!
Kommentarer
Trackback
