Livet som Heson

Pratade just med en kompis. Hon är gravid. Jättegravid rent av. Vi snackar stooor mage.

Hon har:
...foglossning = aj
...diskbråck = ajajaj
...ett hjärta som har börjat slå dubbla slag sedan hon blev gravid = läskigt
...svårt att sitta på en stol längre än 10 minuter åt gången samt ett stillasittande jobb = dålig kombination.

Hon gick till doktorn och sade: Jag känner mig lite trött. Och så har jag nog lite ont också.
Doktorn svarade: Jamen herregud! Det är ett under att du kan stå på benen. Jag sjukskriver dig bums. Inga problem, allt ordnar sig!

Så min kompis har varit sjukskriven i sex veckor. Frid och fröjd tills idag när hon plötsligt fick ett brev från Försäkringskassan som har funderat lite på hur pass ont hon egentligen har. Är det verkligen så att hon inte kan sitta på en stol och bara jobba lite med sin dator ändå? Det borde väl inte vara så jobbigt? I sex veckor har de klurat på det här och nu hade de kommit fram till att hon inte FÅR vara sjukskriven. Spelar ingen roll att hon redan har varit det i alla dessa veckor. Och att hennes doktor, som faktiskt har träffat henne och till och med gjort en undersökning, säger att hon visst ska vara det struntar de fullständigt i. Och för att göra saken ännu lite värre så får hon ingen ersättning för de här sex veckorna. Ingen alls. Nada!

Man blir ju alldeles matt! Hur kan det få gå till så?