Livet som Heson

För att göra en jäääääääättelång historia väldigt kort:
Vi har sålt vår båt.



Han som köpte båten skickade en annan man för att besiktiga den och liksom kolla läget innan han slog till. "Den andre mannen", tittade väl lite sådär lagom noggrannt och påpekade för Pappan att han kanske skulle kunna svabba av det värsta smutsen. Sedan ville han åka och fika istället. Typ så. Efter fikat betalade han handpenningen och skrev ett kvitto på att båten köpes i befintligt skick.

"Den andra mannen" åkte hem. "Den förste mannen" prutade ett antal tusenlappar, vilket var helt ok för vår del.
Pappan skrubbade och skurade, både invändigt och utvändigt.
Frid och fröjd och fågelsång, liksom.
I tisdags kom en lastbil och hämtade båten för att köra den till Jönköping.
I dag ringde en Jönköpingsk städfirma och sade att en man hade bett dem städa och putsa upp en båt och skicka räkningen till oss.
Nähäääääru! Skulle inte tro det!

Vad hade han väntat sig? Om jag hade stått på ett lastbilsflak från Söderhamn till Jönköping hade jag förmodligen behövt tvätta av mig lite när jag kom fram. Jag är ganska säker på att det gäller även för båtar. Dessutom hade vi INTE gjort upp om att den skulle vara fixad och klar för att sjösättas. "Befintligt skick" står det på kvittot.
Innan "Den förste mannen" alias "Mr Nybliven Båtägare" börjar bråka om städning så får han faktiskt så lov att ta ett snack med "Den andre mannen". Skulle kunna tycka att han borde ha kollat upp hans besiktnings-skills lite noggrannare innan han anlitade honom för att göra upp affären.
Här betalas ingen städräkning i alla fall.

Punkt.