Landkrabba

Uppväxt på havet som jag är (så gott som i alla fall), så bor det en liten landkrabba i mig.
Jag är en fegis.
När jag ska åka båt ska det helst vara strålande solsken, möjligtvis en mild havsbris, men vindstilla är att föredra. Barnen ska vara pigga och glada samt nyutfodrade. Och det sista gäller även för mig. Fast det är rätt ok om jag vet att det finns något gott i kylen som vi kan tillaga när vi kommer fram och om jag får något att småäta på tills dess.
Då är jag nöjd och glad och, om jag får säga det själv, rätt så trevlig att ha med i båten.

Förra veckan skulle vi åka till Mormorn och Morfarn i stugan. På väg dit skulle vi göra ett stopp hemma hos dem (de bor precis vid havet) för att hämta lite grejjer. Vid vår brygga var det lugnt och stilla. Vid deras blåste det rejält. När vi på fjärde försöket äntligen lyckades lägga till, berättar Pappan att gasreglaget just råkat lossna, men att det nog skulle gå bra om vi kan hålla i det lite samtidigt som han växlar. Det är INTE sånt som jag vill höra. Inte ens om det är kavlugnt på havet. Gasreglaget ska sitta fast och fungera. Punkt! Pappan är såklart lugn som en filbunke och suckar mest när jag börjar bli smått hysterisk. När vi står där och funderar hur vi lämpligast gör för att lägga ut på ett bra sätt kommer det en kille i en betydligt mindre båt än vår. Vinden tar tag i hans båt och han krockar med en annan som ligger vid bryggan.

Jaha ok. Om den lilla båten driver iväg med vinden, hur ska det då bli med vår? Vi kommer ju såklart att ramma hela bryggan eftersom Pappan inte kan gasa när gasreglaget sitter löst. Barnen kommer att ramla och slå sig, det går hål i båten som sjunker och Sjöräddningen måste komma och fiska upp oss. Är DET kul, eller?!?

Så här i efterhand misstänker jag att det var för att jag inte fullständigt skulle skrämma slag på barnen, som Pappan gick med på att stanna kvar vid bryggan tills det mojnat lite. Vi fixade lite lunch och jag terapi-diskade lääänge medan Pappan skruvade fast gasreglaget.
Sedan åkte vi.
Det gick bra!
Men nästa gång får Mormorn och Morfarn klara sig utan både vin och morgontidning om det blåser. Så det så.

:-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0