Kasta aldrig stenar

Och då menar jag inte kasta stenar som i att kasta stenar, utan som i att kasta BORT stenar.
Jag provade i morse när jag hittade en sten på köksbänken (om ni har läst tidigare inlägg förstår ni att en sten på köksbänken inte är något konstigt alls) och knappt hade jag lagt den i sophinken förrän Lillebror frågade:
"Var är min sten som låg här?"
Det visade sig att det minsann inte var en vanlig sten, utan en alldeles speciell Harry Pottersten.
Självklart! Herregud, hur kunde jag missta den för en alldeles vanlig sten? Man får ju skämmas!
Så vi satte igång att leta bland kaffesump, kladdiga papper och halvätna päron, men ingen sten...
Katastrofen var inte långt borta när vi tillslut var tvugna att ge upp. Men så kom jag på att jag hade en påse svarta, blanka fina prydnadsstenar i ett skåp och efter en stunds tvekan så tyckte Lillebror att det var rätt ok med en sådan sten istället.
Men jag fick lova att fråga innan jag kastar bort fler stenar.
Jag bävar inför den dagen när han upptäcker att jag har kastat bort alla pinnar som han har släpat hem från dagis.
Hur ska jag ta mig ur det?

:-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0