Livet som Heson

Veckan började lite käckt med att jag insåg att idén jag hade igår kväll om att strunta i att vika all ren tvätt som låg (och fortfarande ligger) nerknölad i Ikeakassar i tvättstugan, inte var någon bra idé. Igår var den bra, men i morse var den mindre bra. För det fanns inte ett endaste par byxor i passande storlek i Lillebrors byrå när han skulle klä på sig och kläderna i Ikeakassarna blir liksom bara till en endaste stor klump när man försöker hitta något där i. Är man dessutom redan trött är en klädklump inte något man vill ha på halsen (det vill man kanske inte annars heller när jag tänker efter. Hur skulle det se ut?). Och då är risken stor att humöret inte hamnar på toppnivå. Är humöret inte på topp och man dessutom är under lite tidspress eftersom man ägnat en massa tid åt att gräva runt i en Ikeakasse efter byxor i storlek 128, så kan det i sin tur medföra vissa svårigheter med att hantera andra krissituationer på ett bra sätt. Som att ett barn inte tänker äta någon frukost eftersom det inte finns några flingor och att digitalboxen behöver startas om precis när det är dags att titta på julkalendern, för att nämna några exempel. Kort sagt: ingen bra start på varken dagen eller veckan.
Men några fördelar finns det ändå med en så usel start. Det kan till exempel bara bli bättre. Råkar man på några små motgångar under veckan, så känns de inte alls lika jobbiga när man har måndagsmorgonen att tänka tillbaka på. Väl?

:-)