Livet som Heson

Hohohahaha vad det INTE gick bra att åka båt i fredags!! Båten var fullpackad med mat och allehanda bra-att-ha-på-havet-grejjer och vi gled ut genom Söderhamnsån. Jag hann precis säga "ÄNTLIGEN!! Det är precis det här man längtar efter hela långa, kalla, mörka vintern!", när motorn plötsligt går varm. Det piper och larmar, Pappan måste stänga av motorn, vi driver jättesnabbt men kan inte få i ankaret som har fastnat, Storebror blir jätterädd, Lillebror lägger sig i sängen, Farmorn och jag gör vårt bästa för att hålla oss ur vägen, Pappan och FarbrorAnde försöker styra upp situationen. Tillslut får vi i ankaret och slutar driva = bra. Så ligger vi där, nästan mitt i farleden och guppar. Båt efter båt passerar och alla vinkar glatt till oss och verkar inte alls tycka att det är konstigt att vi har ankrat just där. Inte en enda stannar till och frågar om vi behöver hjälp och ingen bryr sig ens om att sakta ner. Hmpf! Folk har helt enkelt inget sjövett :-( Klart som korvspat att man åtminstone saktar ner om man passerar en båt som ligger uppankrad!!! Vet ju varenda sjöbuse ju!
Hur som helst... Morfarn kom till undsättning med sin båt och hämtade barnen och vi övriga fortsatte klura på vad som kunde vara felet en stund till. Sedan ringde vi Sjöräddningen.

Semesterns första båtutflykt slutade således med bogsering tillbaka in till hamnen och bara Gud (alias Per-Arne, alias Mr-fixar-det-mesta-åt-de-flesta-med-VolvoPenta-motorer") vet när nästa utflykt kan gå av stapeln.
Tur att vi är bra på bryggsegling och krisar det får vi väl vara landkrabbor då. Jag tänker ha en skön semester i alla fall.
Så det så!

:-)

P.S Tre dagar kunde jag hålla mig från bloggandet! Hehe... går ju bra det här! D.S