Det här med bananer
Om jag köper fyra bananer ena dagen och äter två av dem nästa dag, så kan man ge sig den på att de två som är kvar ser ut som små leopardbananer dag tre. Och det är inte kul. För jag KAN inte äta övermogna bananer. Det killar i halsen då serru! Men man vill ju inte springa på affären var och varannan dag bara för att shoppa bananer. Det blir för jobbigt. Fast bananer vill man ju liksom ändå ha på något sätt. Ett liv utan bananer är inget riktigt liv. (Läs: jag är så in i döden trött på dessa jä**la bananer, men äter dem ändå. Det ska visst vara nyttigt, har jag hört, och dessutom mättar de bättre än äpplen om man tänker ägna sin lunchrast åt att träna.)
Men hur som helst, så tänkte jag igår när jag handlade att jag skulle vara lite smart och köpa fyra gröna bananer istället för gula. Ja, för med tanke på hur snabbt gula övergår till att bli bruna så borde det väl gå lika fort för de gröna att bli gula, eller hur? Men nähähääärå. Strax innan träningen idag fick jag i princip bryta mig in i en grön banan, bara för att upptäcka att den var helt oätbar. Och om det inte inträffar ett mirakel under natten så kommer nog de två gröna som ligger kvar i fruktskålen att fortsätta vara gröna även i morgon.
Och vad kan man dra för slutsats av den här bananutläggningen då?
Jo. Bruna bananer är inte goda. Inte gröna heller. De gula är godast, men svårfångade.
Och tänk vad ni får lära er av att läsa min blogg. Gahhh! Informationen bara flödar!!
:-)
