Livet som Heson

Det är krig på Thelbacken. Det utkämpas i det tysta, men jädrans vad jobbigt det är. Faktum är att det bara är jag som vet om det. Är man uppmärksam kan man se små spår och eventuellt lägga ihop ett och ett (en förpackning Esberitox på köksbänken + mängden hopknölade hushållspappersbitar i sophinken), men annars så gör jag vad jag kan för att låtsas som att allt är precis som vanligt. Jag biter ihop. Låtsas inte om frossan. Låtsas inte om svettningarna. Torkar näsan mycket diskret och knaprar Esberitox när ingen ser.

Efter en liten svacka direkt efter jobbet när jag var tvungen att lägga mig i sängen en halvtimme, så har jag nu hämtat upp mig och det känns som att jag leder. Orkade till och med åka och handla lite (fast jag fick muta mig själv med lite smågodis. Hehe!)

Heson vs. förkylning och feber:
1 - 0