På banken
Vi gick in på banken för att lämna en lapp. Och kom ut med en hel pappersbunt.
Eh... och hur gick det till kan man undra?
Jomen, det var väldigt enkelt. Banktjänstemannen såg att jag var ett perfekt ämne för att bli "Nyckelkund". Och eftersom jag inte riktigt hade något att invända mot det så ville han ha en tre fyra underskrifter på diverse olika papper. Jag fick kopior och avtal. Och när jag ändå blev nyckelkund så kunde jag få lite hjälp med placeringen av mina pensionssparar-fonder. Jaatack, sade jag förstås och fick fjorton papper till att skriva under, samt några fler avtalslappar att ta hem. Då kom Pappan på att vi nog behövde ordna upp våra betalkort och lite sådär. Jahaja. Lika bra att passa på. Det är ju inte varje dag man är in på banken nu för tiden. Fler underskrifter, fler avtal. Ja och så skulle vi byta bankdosor också. Skriva, skriva, skriva.
Phu!
45 minuter senare stapplade vi ut från baken, darriga av hunger och med en rejäl skrivkramp, men förhoppningsvis med lite bättre ordning på det ekonomiska.
Men man kan ju inte låta bli att undra: Känns inte en namnunderskrift på ett papper ganska förlegat? Det borde väl finnas något modernare sätt att verifiera att jag är just jag? Och finns inte begreppet "det papperslösa kontoret" i bankvärlden? Det är i så fall hög tid att någon tipsar dem om det. Så här kan man ju inte ha det på 2010-talet!
:-)
