Livet som Heson

I vardagsrutinerna ingår förutom tidig uppstigning, skola och jobb, även minst två lunchträningspass på gymmet under en vecka. Och eftersom vardagen slog till med kraft idag, så var det bara att masa sig iväg. (Fast jag har faktiskt varit där ett par gången under ledigheten också. Faktiskt!) Det tar ju lite tid att ställa om sig och särskilt ätandet har ju liksom slirat iväg en del under julen. Vad vore julen utan pepparkakor och choklad liksom... Så frukten jag hade med mig till jobbet och som var tänkt att räcka hela dagen var slut strax efter förmiddagsfikat. Och jag var fullkomligt jättehungrig när det var dags att träna. Men konstigt nog så brukar faktiskt hunger gå över när man blir lite andfådd. Kroppen verkar prioritera flåsandet, svettandet och de ansträngda musklerna före den kurrande magen. Och tur är väl det för annars hade jag inte blivit långvarig på löpbandet. Jag har det ju kämpligt nog med att hantera vattenflaskan och mitt lilla torka-svetten-ur-pannan-papper, samt hörlurarna på ett bra sätt utan att råka trycka på något knapp så bandet stannar och jag far i golvet med näsan före. Att samtidigt behöva höra hur magen kurrar hade inte funkat. Nej nej! Och nu har jag väl surrat in mig i något alldeles totalt onödigt och ointressant. Det jag ville säga var att jag behöver mat. Nu! ... fast det var ju inte ett dugg bättre ur intressesynpunkt. Knappast för er i alla fall. Yoghurt och thé blir det!

MVH
Heson - inte riktigt klar i hjärnan efter första dagen på jobbet för året

:-)