Hissproblem
När man, som jag, inte gillar att åka hiss, men ändå känner sig tvungen att göra det eftersom man befinner sig på åttonde våningen i ett stort hus, har bråttom till tåget och en tung resväska att släpa på, då vill man gärna att dörren ska gå att öppna när hissen stannar på den våning där man vill kliva av. Om hissen istället står stilla en stund och sedan tar en med ner i källaren där det inte finns några trappor eller andra alternativa vägar för att ta sig ut i friska luften, så måste man andas djupa andetag och tänka positiva tankar om hissar en stund. Sedan får man ta sig själv i kragen, kliva in i hissen igen och göra ett nytt försök, allt medan man tänker bra saker om hissar. När det inte heller den här gången går att öppna dörren på rätt våning och paniken börjar smyga sig på, blir man så illa tvungen att ta tillfället i akt nästa gång hissen stannar och dörren går att öppna. När det visar sig vara på sjätte våningen blir man inte bara less, man blir även svettig av att bära resväskan ner för alla trappor, väldigt sen till tåget och ännu mer svettig av språngmarschen till Centralen.
Basånivet!
:-)
Kommentarer
Trackback
