Livet som Heson

Sean Banan är i stan. Och har man lovat så har man lovat, oavsett om man måste småspringa typ 250 trappsteg uppför ett berg, och sedan minst ett par hundra trappsteg till upp i ett utkikstorn för att eventuellt kunna se showen lite bättre (eller om det var för att kusinOtto tyckte det var roligare med tornet än banan-killen, det är fortfarande lite oklart). Det hela blev aningens stressigt och lite ostrukturerat eftersom barnen var både här och där, fast inte nödvändigtvis där vi vuxna var, vilket inte kändes helt ok med tanke på mängden övriga människor på plats. Inklusive promenaden fram och tillbaka så tog nog hela utflykten inte mer än knappt en timme. Och då hann vi med att hoppa lite i en hoppborg också.