Livet som Heson

Vid trettioåttaårs ålder, varav dryga 12 som mamma, kan jag konstatera att den gamla klyschan: "Små barn, små bekymmer. Stora barn, stora bekymmer" stämmer mer än väl...

Vid trettioåttaårs ålder kommer jag, tro det eller ej, faktiskt fortfarande ihåg hur fruktansvärt jobbigt det kan vara att vara tonåring. Storebror har också börjat få rätt bra koll på det (även om han har 8 månader kvar till dess att själva tonårsstadiet är helt officiellt.) Vad jag inte riktigt har koll på är hur man som förälder ska veta att man gör rätt saker, säger rätt saker, tillåter och förbjuder rätt saker, peppar och hjälper till och stöttar i rätt saker... ?

Jag gissar att det bara är att pröva sig fram - som alltid. För mig veterligen har ingen ännu skrivit boken om hur jag hanterar just min stora lilla unge. Det får vi nog göra själva.

Men lite hjälp på traven hade varit fantastiskt bra...

 

:-)