Jag gjorde´t ändå!

Känslan när man har tänkt sig en springtur på lunchen, hittat på en för tillfället bra ursäkt för att slippa, ångrat sig när det är för sent, tänkt sig att ta en tur efter jobbet istället, insett att det inte kommer att bli av och så plötsligt så bara gör man det ändå. Den känslan. Den är fin. Och när det till råga på allt går så mycket bättre och lättare än vad det har gjort på flera veckor, trots motvind och snorig näsa, ja då känns det så där som att man måste få tala om just hur bra man är. 
Så. 
Klart!
 
:-)
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0