Morgoneskapader
Började dagen som vanligt i en hög av barn. Lillebror längst ut på min vänstra sida med ett ben över min rygg, jag själv i mitten och Storebror till höger med huvudet på min kudde, ena armen runt min hals och så ett knä i min rygg. Låter ju inte klokt, men det är faktiskt supermysigt. Det gäller ju att passa på - snart är de femton år och vill inte ens ha en kram (hemska tanke!) Jag gosar järnet så länge det går!
Hur som helst... idag hade vi bestäm oss för att prova en ny morgonrutin. Alla var med på att vi skulle börja med frukost och om det blev tid över skulle man få spela tv-spel en stund istället för tvärt om. Sagt och gjort, men så kom Storebror på att han ville strunta i tv-spelet och istället ta en promenad till skolan. Han har frågat massor av gånger om vi inte kan göra det, men det har inte blivit av, så jag tänkte att va´17. Vi gör väl det då. Lillebror ville ju såklart också promenera, men efter lite övertalning gick han med på att åka vagn istället.
En försvunnen-leksaksmobiltelefons-katastrof och ett strumpbyte senare kom vi iväg - typ 10 minuter senare än vad som var riktigt lämpligt för att hinna i tid, så det blev till att ta stora steg. Storebror tog sparkcykeln, vilket ju funkade bra ända tills det var dags att släpa sig uppför Öster-backarna. Bara han insåg att han inte skulle få någon hjälp att dra den uppför så grejjade han det fint. Värre var det med mig :-) **Stööön** Jobbigt värre med en barnvagn där det sitter ett 18-kilosbarn och som är packad med dagisväska, skolväska och gympapåse. Genomsvettig, rödblommig och med immiga glasögon kom vi i alla fall fram till skolan i tid. Med fem minuter tillgodo till och med. Men sedan orkade Mamman inte mer. Pappan fick hämta oss med bilen och skjutsa oss sista biten till dagis. Phu! Bra start på morgonen - massor av motion :-)
