Att åka tåg
Att åka tåg kan vara en mycket intressant upplevelse. Det är lätt hänt att man råkar tjuvlyssna på folk :-) Dagens tågresa förgylldes av en konversation mellan två tjejer i 20-årsåldern som försökte bräcka varandra i vilka kända artister de hade träffat på. Den ena tjejen hade gått förbi HELA "Dead by April" på en gata i Hollywood. Den andra hade varit i Metallicas loge inför en spelning någonstans, fast tyvärr var inte Metallica där just då men i alla fall...wow liksom! Då kom den första tjejen att tänka på den där gången när hon hejjade på Nicole Kidman. Jomenvissuru...såatte...
När de hade gått igenom alla sina "Jag mötte Lassie"-upplevelser övergick konversationen till lite mer vardagliga händelser och handlade om "Mamma och Jörgen", "Pappa och Carina", Pappas nya frus gamla sambo, osv... Sedan var det studentskivan, "min värsta fylle historia" och "när jag körde från Karlstad till Stockholm fram och tillbaka tre gånger på 28 timmar". Hela tågvagnen lyssnade (mer eller mindre intresserat ska väl tilläggas) och jag hade god lust att lägga mig i Lassie-konversationen för att berätta att jag minsann nästan krockade med Täppas Fogelberg idag. Fast det kändes på något sätt lite fjuttigt i sammanhanget. Han spelar inte i riktigt samma liga som Metallica och Nicole Kidman. Tror inte han spelar så mycket överhuvudtaget faktiskt... Dead by April har jag inte så bra koll på, men enligt tjejjerna är det SJUKT snygga killar och då passar nog inte Täppas riktigt in där heller... Fast han är ändå rätt cool tycker jag. Och rolig.
Ett annat, något oväntat inslag, under tågresan var att vi var tvugna att stanna till en stund eftersom lokföraren behövde starta om tåget. Hände det någonsin på 1900-talet? Starta om tåget?!
För övrigt hände det inte mycket spännande alls... Det tog 2 timmar dit och 2 timmar hem. Precis som vanligt.
Och nu har jag slösat bort alldeles för mycket tid på att skriva denna detaljerade redogörelse av dagens tågresa... Nu blir det en kopp the, lite tv och sedan sängen.
Go´natt!
När de hade gått igenom alla sina "Jag mötte Lassie"-upplevelser övergick konversationen till lite mer vardagliga händelser och handlade om "Mamma och Jörgen", "Pappa och Carina", Pappas nya frus gamla sambo, osv... Sedan var det studentskivan, "min värsta fylle historia" och "när jag körde från Karlstad till Stockholm fram och tillbaka tre gånger på 28 timmar". Hela tågvagnen lyssnade (mer eller mindre intresserat ska väl tilläggas) och jag hade god lust att lägga mig i Lassie-konversationen för att berätta att jag minsann nästan krockade med Täppas Fogelberg idag. Fast det kändes på något sätt lite fjuttigt i sammanhanget. Han spelar inte i riktigt samma liga som Metallica och Nicole Kidman. Tror inte han spelar så mycket överhuvudtaget faktiskt... Dead by April har jag inte så bra koll på, men enligt tjejjerna är det SJUKT snygga killar och då passar nog inte Täppas riktigt in där heller... Fast han är ändå rätt cool tycker jag. Och rolig.
Ett annat, något oväntat inslag, under tågresan var att vi var tvugna att stanna till en stund eftersom lokföraren behövde starta om tåget. Hände det någonsin på 1900-talet? Starta om tåget?!
För övrigt hände det inte mycket spännande alls... Det tog 2 timmar dit och 2 timmar hem. Precis som vanligt.
Och nu har jag slösat bort alldeles för mycket tid på att skriva denna detaljerade redogörelse av dagens tågresa... Nu blir det en kopp the, lite tv och sedan sängen.
Go´natt!
Kommentarer
Trackback
