Stugbesök, festligheter och röda ögon

Joråsåatt - ögoninflammationen slog till ordentligt, men gick snabbt över. På ena ögat. Kände mig fit for fight i lördags när det var dags för fest med Farin, men i bilen på väg dit började det sticka oroväckande i det vänstra ögat istället. Typiskt! Innan kvällen var slut så såg jag ut som om jag hade varit på fest i flera dagar. Mindre kul. Fast festen i sig var himlans rolig! Anneli D hade fixat partytält med långbord på gräsmattan i sin stuga och där käkade vi exotiska fruker, potatissallad, rostbiff och kyckling, drack bål och vin, tävlade och sjöng så det förmodligen hördes över hela Bergviken :-) Som sagt, supertrevligt!!

Pappan och jag hade kläckt den briljanta idén att han skulle hämta upp mig hos Anneli när han åkte hem från sin spelning i Bollnäs på natten. Teoretiskt sett var det en jättepraktiskt lösning, men det funkade såklart mindre bra i praktiken. Pappan är en obotlig tidsoptimist och jag är väl förmodligen lika obotlig när det gäller att hoppas på att han nog har kommit över det. Att jag aldrig lär mig...
När vi tog detta briljanta beslut hade Pappan räknat ut att han nog skulle ha spelat klart rätt så tidigt. Kanske vid halv 2 eller nåt. "Det är ju en privat fest, så då blir det nog inte så sent". Detta var misstag nummer 1. Varför skulle en spelning på en privat fest vara avklarad tidigare än en på Långnäsparken? Korkat, men... ja, just då lät det väldigt bra.
Misstag nummer 2: "När vi har spelat klart kan jag bara rafsa ihop mina grejjer och smita iväg". Jomenvisstserru!!! Och HUR skulle det gå till? Bandet var inte bara anlitade för att stå för underhållningen utan var även bjudna på festen. Detta innebar såklart att det inmundigades en del alkholhaltiga drycker, vilket i sin tur innebar att de inte kunde köra sina grejjer själva och dessutom behövde skjuts till höger och vänster. Och vem skjutsade? Suck...
Så när övriga festdeltagare på min fest droppade av runt 01.30 tiden, så blev jag kvar. Länge.
04.00 rullade Pappan in på gårdsplanen och jag var vid det laget RÄTT så sugen på att åka hem. Anneli och Ulla (den enda som varit klok nog att ta beslutet att sova över hos Anneli) som gjorde mig sällskap var nog rätt så sugen på det också :-)

Så nu hoppas jag att jag har lärt mig.
Men, som sagt, trevlig var det!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0