Livet som Heson

Men man måste ju ha en och annan skitdag för att väga upp de övriga dagarna på året, eller hur?!

"Det roliga blir mycket roligare om man har lite tråkigt ibland" som ni vet.

Fast jag har väl inte direkt haft tråkigt.

Mer panik. Varit frustrerad. Arg. Halvgalen. Skrikig. Irriterad.

Men bara jag fick komma hem, städa undan på diskbänken och klämma i mig en semla så blev det bättre.

Nu är jag snäll. Och lugn. Och glad.

Och i morgon är en annan dag.

En bättre.

Så det så!

:-)

Tog mig till hotellet och käkade sedan middag på en liten sushirestaurang där personalen verkade ha bjudit in hela släkten på kalas, shoppade mig lite nötter och en fruktsallad på ICA Hornsgatan och duschade i mörker eftersom badrummet saknar både gardiner och duschdraperi. Och nu har jag barrikaderat mig i sängen med Guldbaggegalan på tv och datorn i högsta hugg. En annorlunda måndagskväll, men rätt så trevlig och väldigt händelserik!

:-)

Ni vet tågresan igår. De obehöriga personerna på spåret var tydligen en ung tjej som försökte ta sitt liv och hennes föräldrar som gjorde vad de kunde för att stoppa henne. Och där på tåget satt jag och kände mig irriterad för att jag inte fick komma hem som planerat. Det gjorde faktiskt inget. Det gick ingen nöd på mig. Jag är glad att vi stannade så att polisen kunde hjälpa till. Tänk om ingen hade larmat i tid... Hu!

I morgon ska jag åka tåg igen. Förhoppningsvis blir det lite mer odramatiskt...!

Sedan gick vi in och han ägnade en kvart åt att kolla in vårt kök, förhöra sig om vem som ritat det, vad det kostade och ge mig en beskrivning av hans eget kök som snart ska byggas om. (En riktigt "Före och efter"-story. Tog lååång tid)

När allt detta var avhandlat och klart tog han fram sin dammsugare och storstädade kakelugnen. Det tog kanske två minuter. Under tiden gjorde han någon slags analys av mig och kom fram till att jag borde vara från Lötbäcken, ha en storasyster samt en pappa som äger en brygga. Utläggningen av analysen samt den tid det tog att rätta till alla felaktigheter i den (jag kommer från Lötbäcken, men han gissade på fel gata. Jag har en lillasyster, ingen storasyster och min pappa äger ingen brygga) tog säkert en kvart. När allt var utrett och klart berättade han lite om sig själv, vart han hade bott tidigare, var han bor nu, samt vad de tidigare ägarna av hans hus hette. Jag antecknade förstås flitigt och ignorerade jobbtelefonen som ringde i jackfickan. (Eller inte)

Ja, sedan var det klart. Det tog alltså ungefär drygt en halvtimme. Då var han uppe på taket i kanske 3 minuter och fixade med kakelugnen i 2. Nu väntar jag med spänning på att räkningen ska dimpa ner i brevlådan!  Jag gissar att han inte tänker nöja sig med att endast ta betalt för de fem minuter han faktiskt arbetade. Å andra sidan kanske sotare har ett fast pris och då var det ju bra att jag fick lite underhållning på köpet också. Tror jag... Det kan förresten vara så att jag måste skicka en kreditfaktura för köksrenoveringstipsen. Vi får se hur jag gör...

Snipp, snapp, snut.

Så var ännu ett totalt onödigt blogginlägg slut!

I morgon ska jag nog blogga om något viktigare. Som... eh... som... få se nu... ja... eh...

Jag klurar på det!

God natt!

:-)

1. Svettiga kläder från igår i träningsväskan (och nytvättade väldoftande hemma i tvättkorgen = resultatet av en stressig morgon)
2. Inga rena underkläder i träningsväskan (men på en stol hemma i hallen)
3. Trasiga hörlurar (dålig kvalitet - höll visst inte att kliva på)
4. Inte ett endaste löpband ledigt
5. Inte en endaste crosstrainer ledig
6. Kö till duschen (tre personer före)
7. Glashal nedförsbacke till bilen
8. Tråkig sallad till lunch

Punkt 4 till 7 beror på att det:

a. är januari och hela Söderhamns befolkning verkar ha bestämt sig för att det är dags att börja träna

b. alla som tränar åker bil till gymmet och därför är det fullt på bästa parkeringen (den utan nedförsbacke)

Punkt 8 beror nog mest på att jag vid det här laget har ätit typ 500 sallader från just det här salladsstället. Då blir det lätt tråkigt.

Så nu vet ni det.

:-)

Det här är nog den intressantaste av de få bilder jag faktiskt tog på Lanzarote. Den föreställer Lillebror under en skylt med hans namn på, samt en sprucken vägg där man med lite fantasi kan se en bild av Afrika (den grå fläcken mellan Lillebror och skylten - för den som saknar fantasi).

Det intressantaste med bilden är egentligen det som hände sekunderna efter det att den togs. Lillebror och jag gick vidare åt höger samtidigt som vi pratade om hur det känns att heta "Gata" i förnamn (Calle = Gata på spanska för den som saknar kunskaper i det spanska språket). Tio steg längre bort låg det en märklig liten trädgård med massor av kryddväxter blandat med små porslinstomtar, gamla lastpallar och skrotbilar. Ett par steg längre bort ändå stod det en stolpe.

Ja, ni kan ju tänka er själv... Om man är fullt upptagen med att titta på en trädgård full av små porslinstomtar kan man omöjligt ha koll på var spanjorerna har valt att placera sina stolpar.

Resultat: en blåslagen Heson, en gapskrattande Lillebror och en helt oberörd stolpe. Vad porslinstomtarna gjorde uppfattade jag inte. Gissar att de också skrattade åt den tokiga turisten

:-)

Det skrala utbudet av semesterbilder (se föregående inlägg) beror helt enkelt på att vi hade bättre och roligare saker för oss än att dokumentera semestern när vi nu ändå var på semester. Det framgår dåligt att vi bodde på ett världsafint hotell med värsta havsutsikten och egen terass, att maten var god, att vi spelade både landhockey, fotboll och biljard (vi = ett lite luddigt begrepp som eventuellt inte innefattar den kvinnliga delen av familjen), svingade oss runt i en klätterbana bland palmerna, att glassen var suveränt god och att vi badade som galningar.

Däremot ser man tydligt att vi just här är på promenad, blev sugna på glass, att det gick höga vågor på havet samt att jag tvingade övriga familjen att posera i motljus.

:-)

Riktig måndag.

Ingen sovmorgon. Ingen hotellfrukost. Ingen pool...

Hmm...

Tja... det ska nog gå det med.

:-)