Picknickgräns?

Maj är picknickarnas månad. Det är avslutningar och familjekvällar var och varannan dag. Är det någon som har koll på hur mycket saft och Ballerinakakor man kan stoppa i sig innan man får sjörbjugg eller näringsbrist eller vad det nu är som händer när det blir för mycket? Jag har i alla fall tappat räkningen på hur många det har blivit de senaste veckorna, (vi har ju avklarat ett par, tre födelsedagskalas också) men det känns som att vi är ruggigt nära gränsen nu. Nästa gång får det bli äpplen och riskakor i picknick-korgen tror jag.

:-)


En "bölig" mamma

Idag har vi haft det sista utvecklingssamtalet på dagis.
Fröken började med att säga "Oj, vad vi kommer att sakna dig Kalle".
Mamman började böla, men försökte dölja det genom att dricka en stor klunk kaffe och sätta i halsen.
Fröken fortsatte med att berätta om hur året har varit och lite om vad som kommer att hända på sexårs.
Mamman sade lite käckt "Ja, tänk att nu är det bara åtta dagar kvar på dagis" och började böla igen. Hon harklade sig lite och låtsades som om hon har fått något skräp i ögat.
Lillebror berättade om ett experiment dagisets alla sexåringar hade fått göra. Det var något med bakpulver och vatten som blev som en vulkan.
Sedan åkte vi hem, men stannade till vid postlådan och skickade iväg uppsägningen av dagisplatsen eftersom vi ändå ska vara lediga hela sommaren innan sexårs börjar. Mamman bölade en skvätt igen.

...och hur det ska bli nästa torsdag när vi ska gå hem från dagis för sista gången vill jag inte ens tänka på. Kanske om jag skulle ha en påse över huvudet eller något så det inte syns hur otroligt patetisk jag är som bara vill stortjuta hela tiden? Fast frågan är ju vad Lillebror tycker är mest pinsamt. Påse över huvudet eller en rödgråten mamma...Hm.... Får fundera på det lite.


Stafetten avklarad

Matstafetten kan helt klart vara det roligaste jag gjort hittills. I alla fall det roligaste på mycket länge. Gaaalet kul var det :-)

Första anhalten var hemma hos två tjejer som hade ordnat en supergod getostsallad till förrätt. Vi fick sällskap av ett par som hade tappat bort sina cyklar och istället ordnat privatchafför och som hade jobbat med Farmorn. Här försökte jag tänka på något en rutinerad matstafettare tipsade mig om tidigare under veckan, nämligen att man inte behöver dricka upp fördrinken eftersom det kommer att bli ett antal fördrinkar under kvällens lopp. Det gick ganska bra, även om det här råkade vara det enda stället där jag kom ihåg det på, men... ja... Man kan ju inte komma ihåg allt :-)

Varmrätten hade ju vi ordnat. Parmaskinksrullad kyckling med KarlJohansvampsrisotto och spenat bjöd vi på. Om man bortser från att risotton brände fast i kastrullen och Pappan var nära att glömma bort att göra en smarrig sås av stekskyn, så blev det riktigt gott. Gästerna var nöjda och glada och mycket trevliga. En kände min pappa, en hade beviljat våra huslån, en var moster till en tjej som nyligen gift sig och där min kompis Annica hade sjungit under vigseln. Ja... man bor ju i en liten stad :-)

Efterrätts-adressen låg på toppen av en lång uppförsbacke och var lite klurig att hitta. Först tog vi vänster. Det var fel. Höger gick bättre och där minsann stod det två trevliga människor och vinkade som galningar i ett fönster. Sedan dök det även upp en dagisfröken som visade sig ha kusiner på gatan bredvid där jag växte upp och sedan en ICA-kassörska som bott på samma gata där vi bor nu. En chokladfondant med hemmagjord vaniljglass slank ner utan problem. Och tre koppar kaffe. Och ett glas portvin. Gott, gott.

Sedan var det dags för transport till festlokalen som visade sig vara en hangar på Flygstaden. Cykel, buss och trängsel, men alla var glada i hågen så även det var riktigt trevligt.

Vad som hände runt stängningsdags är lite oklart. Klart är att vi åkte i Nickez orkesterbuss in till stan igen. Något underligt är dock att vi var 14 personer i den relativt lilla bussen. Hur alla fick plats och vilka alla människor var vet man inte heller något om. Men vi kom fram i alla fall. Och där vi blev avsläppta råkade det vara en efterfest och vips så var klockan halv fem på morgonen, solen sken, fåglarna kvittrade och det var fortfarande folk ute på gatorna.

Aningens trötta var vi igår, men det är smällar man får ta efter en sådan kväll!

:-)

I morgon

Imorgon är det dags för Matstafetten. På Thelbacken kommer det att bjudas på varmrätt vilket gör att jag inte alls har tid att sitta här och blogga!
Återkommer med rapport på söndag... eller måndag beroende på dagsformen

Trevlig helg!
:-)

Tur i oturen

Hur kom det sig att NTF beslutade sig för att tillbringa en morgon utanför dagis för att kontrollera hur föräldrarna har bältat sina barn i bilen just precis samma dag som Pappan åkte iväg till Stockholm med Lillebrors bilkudde? Att detta även sammanföll med den dag när halva bilen var full av putsa-på-båten-grejjer och en gammal lampa så att Lillebror var tvungen att sitta i framsätet var ju också lite märkligt. Däremot kändes det ganska bra att detta hände på den dag när Mamman faktiskt, som omväxling, hade lite tur. För precis när vi svängde in mot dagis, såg NTF-folket i sina gula, självlysande västar och insåg att katastrofen var ett närstående faktum, vad händer då? Jo de gula västarna packar ihop sina pinaler och åker iväg! De hade bergis inte lyckats sätta dit en endaste förälder på hela morgonen och så missade de mig med tio sekunder.
Hehehe :-)


Dålig planering

Förresten, så har jag och klassens andra klassmamma (jag är då alltså den ena) äntligen tagit tag i vårt klassmamma-uppdrag. Vi har haft det sedan i höstas, men inte riktigt vetat hur vi ska hantera det. Men nu så! I morgon har vi ordnat familjekväll med brännboll, picknick och tipspromenad. 
Ehh....Det är alltså samma dag som barnen har tillbringat med att leka olympiskaspelen från morgon till eftermiddag.
Kanske att vi borde ha kollat upp det innan vi bestämde ...

:-)

Lilla OS

Storebrors skola har friluftsdag i morgon. Detta innebär att "Lilla OS" kommer att gå av stapeln på Hällåsens friidrottsanläggning. Det ger mig rysningar...
Jag tänker åttiotal. Ljusneborgs sportanläggning (eller vad den nu kallades). Den årliga friidrottstävlingen mellan Lerviksskolan, Östanboskolan och Stenbergaskolan. Den dagen var en sån där när man kände efter extra mycket innan man knatade iväg till bussen. Kanske, eventuellt hade man råkat få lite feber eller något annat. Slippa!!!
När jag tänker efter så kan möjligen det årliga julpysslet ha varit en liten aning värre, men då hade jag i alla fall en uppgift eftersom alla fick vara med, oavsett hur bra man var på att pyssla. Till friidrottstävlingarna valdes nämligen bara de duktigaste ut (Jojomen. Det var helt ok på -80, det!). Ja, och jag var ju då alltså inget vidare på just det här med friidrott. Fast en gång lyckades jag bli reserv på kast med liten boll, men den grenen finns ju inte ens på riktigt (väl?). Jag behövde dock aldrig göra någon insats utan fick passa väskor och titta på i vanlig ordning. Riktigt tråååååkigt var det.

Så nyss när Storebror mycket noggrant deklarerade att han minsann INTE tänker vara med i något fånigt låtsas OS eftersom han endast tittar på OS på tv, så kunde jag liksom förstå honom. Friidrott = dåliga vibbar. Men eftersom jag nu försöker allt vad jag kan att vara en bra och ansvarsfull förälder så kunde jag ju inte säga "Nej, jag förstår det. Vi ringer och sjukanmäler dig". För så gör man ju inte. Men frågan är om jag ska tipsa honom om att försöka komma på en bättre ursäkt än "Jag har fått ont i foten" (vilket var hans plan), eller inte?

:-)

Cirkus

Igår var vi på konsert på Cikrus i Stockholm. Wilco var bandet för kvällen som började med en middag på Cirkus restaurangen.
Där serverades förutom Toast Skagen och Ugnsbakad lax med tortellini och dragonsås (fast utan tortellini och med kokt färskpotatis istället) den godaste Cremé Brulé som Heson har träffat på. Och då måste man ha i minnet att hon har träffat på en hel del. Här är den:

Ser kanske ut som vilken cremé brulé som helst, men den var helt klart lite lite extra. Mums!

Konserten började aningens trist. Först spelade de en låt. Sedan en till. Efter det en till och en till och en till och inte en enda kände jag igen. De bara stod där och spelade och brydde sig inte ens om att prata lite mellan låtarna. Jag hade i det närmaste ruttnat ihop och tänkte att Wilco inte alls var det eminienta liveband som jag hade föreställt mig när de plötsligt liksom släppte loss. Och sedan var det bara hur bra som helst! Nästan alla låtar man ville höra fick man höra, och riktigt riktigt bra dessutom! Här är en (dock inte från gårdagens tillställning):



Och en till:


Och den här:


Betyget blev (enligt en jury bestående av mig själv, Pappan och farbror Ande, som konfererade på en bar efter konserten) fyra av fem möjliga!

Nu är jag trött, slut och färdig och måste gå och lägga mig.
Go natt!

:-)

Ur led

Storebror ringde hem från fridits och berättade att hans finger var ur led. Fast han hade inte ont. Och han hade inte gjort något annat än sandpapprat en brädbit på slöjden. Men fröken trodde bestämt att något inte stod rätt till med fingret.
För att göra en lång historia kort, så visade det sig att det inte alls var ur led. Det var bara ett helt vanligt Karlssonskt-släktdrag. Inte så snyggt kanske, men ändå fullt normalt. Pappan ser nämligen precis likadan ut:



:-)


Husdjur

Vi har blivit med husdjur. Eller kanske mer båtdjur...


En sädesärla har byggt bo i en lucka i badbryggan på båten.
Inget vidare bra ställe med tanke på att det nog inte är helt tätt när båten kommer i vattnet.

:-(


Åska

Det åskar. Då bloggar inte Heson.
I morgon kanske...

Matstafett

Ni har väl inte missat det eminenta programmet "Halv åtta hos mig" får jag hoppas? Här i lilla Söderhamn har vi en tillställning som kallas Matstafetten som på sätt och vis påminner en aning om just Halv åtta hos mig. Man vinner dock inga pengar och jag tror inte Helge Skoog är närvarande, men det är säkert trevligt ändå. Pappan och jag ska debutera som deltagare i år och eftersom det börjar närma sig så kastar jag mig ivrigt ner till postlådan varje dag efter jobbet. Man kommer nämligen, förhoppningsvis inom de närmsta dagarna, att få ett litet brev där det står om man ska laga till en förrätt, en varmrätt eller en efterrätt. Om man inte själv ska göra en förrätt så står det istället en adress dit man ska bege sig kl 18 på matstafettsdagen. Där får man alltså äta en förrätt tillsammans med två andra par. När den är uppäten får man ett nytt kuvert med en ny adress dit man susar vidare för nästa rätt (ja, eller om man susar hem för att laga till en rätt själv som man då alltså bjuder två par på). Ja, ni fattar. Cykla runt stan och äta mat hos folk man inte känner helt enkelt. Och sedan avslutas kvällen med ett jätteparty på Statt. Låter väl kul!?!?!?

:-)

Nödsituation

Trettio sekunder efter att rektorn hälsat välkommen till föräldramöte ringer Mammans telefon. Det är Storebror som är ensam hemma tillsammans med Lillebror.
"Hej. Ehh... du... Vi har liksom lite av en nödsituation här!"
Ja, ni förstår ju själva vilka tankar som direkt dyker upp i en stackars hönsmammas hjärna efter en sådan öppningsreplik, men Storebror fortsätter snabbt
"Kalle har bajsat och jag vill INTE torka honom!"

Phu!
Mamman kan dessvärre inte lösa problemet, så Lillebror får helt enkelt fixa det själv eller sitta kvar på toaletten tills någon kommer och hjälper honom. Pappan, som för övrigt var den som barnen skulle ringa till i första hand, hade påpassligt nog precis skurat både båten och sin mobiltelefon med högtryckstvätten. Båten blev ren och fin och säkert telefonen också, men den går dessvärre inte att ringa på mer..

:-)


Att ursäkta sig

Dagens sämsta ursäkt i kategorin "Varför jag inte har någon lust att renovera källarvåningen":
"Men då får man ju också en hel våning till som man måste hålla ren och snygg"

...med reservation för att jag inte kom ihåg det ordagrannt, men andemeningen är i alla fall korrekt ;-)
Och detta är alltså sagt av en person i huset som INTE är ansvarig för dammsugningen, men däremot kände att ansvaret för renoveringen hamnade lite på hans bord.

Så vi får väl se hur det går...

:-)


Heson på Stadshotellet

Tant Heson har varit på Stadshotellet (se förr-föregående inlägg) och kan konstatera att de flesta där inte hade en aaaning om vem hon är, samt att krogen är det enda stället där det på något sätt är helt ok att skrika rätt in i huvudet på folk (eftersom det är det enda sättet att föra en konversation på) och detta resulterar i att man har ett envist tjutande i öronen resten av natten samt är aningens lommhörd dagen efter.

Men skojsigt var det och Collinisarna var bäst
:-)

Kalajs

Idag har vi haft ännu ett sexårskalas på Thelbacken. Alla bästaste kompisarna å kusinerna var här.
Kompis Elsa sammanfattade det hela rätt bra
"Nu är det visst lika stökigt som innan du städade"

... fast roligt var det, så det var det ju värt! Skattjakt, såpbubblor, ballonger och glass = allt man behöver för ett lyckat barnkalas. Har man dessutom tillgång till en riktigt bra Storebror som ordnar bio och lite annat är det en bonus.

:-)


Collinisreklam

Lite reklam:
Om ni inte har något bättre för er (har mycket svårt att tänka mig vad det skulle vara) och råkar ha vägarna förbi Rådhustorget vid 11-tiden på lördag, så kan ni passa på att lyssna på/klappa takten till/svänga lite på rumpan till (välj det alternativ som passar) bästaste coverbandet Collinis!!!
Om en känsla av sysslolöshet infinner sig lite senare under dygnet så är det bara att styra kosan mot o`Learys och Stadshotellet där ovan nämnda, eminenta band, kommer att stå för underhållningen hela kvällen.
Dessutom kommer jag att vara där. Bara en sån sak ;-)


Var är våren?

Det är den trettonde maj idag. Det ösregnar och är 7 grader varmt.
Man undrar lite vart våren har tagit vägen...?


Datorskrället är död

En uppdatering:

Angående datorn så har jag bestämt mig nu. Det var inte bra. En minut senare blev skärmen blå och datorn dog. Visserligen gick den att sparka igång igen när den fått vila några timmar, men i ärlighetens namn är jag lite trött på den nu. Så pass att jag nyss fick ett tokspel på den och dängde igen locket eftersom den väsnades så jag inte kunde höra vad jag tänkte. Nu ska jag ansöka om en ny hos familjens datoransvarige.

Ha en trevlig helg!

Att laga en Lillasyster

När ens Lillasyster går sönder en smula får man äntligen tid att umgås ordentligt. Tur att doktorn var en händig kille som lagade ihop henne igen. Och tur att vi fick ett eget rum att husera i ett par timmar i väntan på att man verkligen skulle vara säker på att doktorn gjort sitt jobb på ett bra sätt. Sällan har väl två personer skrattat så mycket åt ett proppskåp och inglasade altaner på hyreshus. Och sällan har en limpmacka med ost och en kopp kaffe smakat så gott.

Bra doktor. Bästaste Lillasyster ♥


Skroten nästa?

Om man har en bärbar dator som väsnas som ett smärre tröskverk och som blir så varm på undersidan att man knappt kan ha den i knäet, är det bra eller dåligt?
Det ser hemskt fånigt ut att sitta vid datorn med hörselkåpor på, men å andra sidan blir det ju varmt och skönt när man har datorn i knäet så man borde ju kunna spara lite på övriga värmen i huset och det är ju bra...
Hmm....


:-)

Sexårskalas

Lillebror fyller sex år idag. Det är stort! Det innebär i princip att han inte längre är ett dagisbarn, även om han i praktiken kommer att fortsätta vara det i ganska exakt fyra veckor till. (Mamman känner sig fortfarande lite osäker på hur hon ska hantera detta faktum, så det är lika bra vi lämnar ämnet för att eventuellt återkomma vid ett senare tillfälle)

Hur som helst... Dagen har alltså varit full av allehanda kalasigheter. Den obligatoriska frukosten i sängen, kombinerat med paketöppning (naturligvis!), hämtat en ursnygg Michael Jackson-tårta på kondis, bjudit släkten på risonisallad samt ovan nämnda tårta och diverse annat smaskigt fikabröd. Full rulle hela kvällen med ny cykel, blåställ, Michael Jackson handske, verktygslåda med riktiga verktyg, en gigantisk pruttkudde och lite annat.

Mamman är utschasad men ska nu gå ner i köket och röja undan det värsta.
I morgon kommer dagis och hälsar på... phu!

:-)


Hallinredning

Om man köper tre budget-möbler från IKEA ...



... så är det väl ok att komplettera med en lite lyxigare designpryttel väl?



Snälla... Säg ja!

:-)

P.S Bilderna är lånade från www.ikea.se samt www.poshliving.se

En överraskningarnas man

Först lagade han ett par jeans med Karlssons klister och nu har han somnat fastän klockan bara är 22:40.
Han är full av överraskningar min käre man

:-)

Att röntga sin rygg - en instruktion

Om man är på sjukhusets röntgenavdelning för att x-raya sin onda rygg och sköterskan undrar om man har en bygelbh på sig så betyder det inte att man ska visa brösten. Man behöver bara knäppa upp bhn en aning så att inte metallhyskorna kommer med på bilden. Om man däremot ändå visar brösten så skrattar sköterskan lite och man har förmodligen förgyllt hennes dag en aning.

Bara att välja hur man vill göra. Jag valde det ena. Gissa vilket ?

:-)

Att anlita en plåtslagare - en liten instruktion

Om man anlitar en plåtslagare för att få hjälp med att fixa ett snyggt plåttak på ens förstukvist, så kan man inte räkna med att det kommer att bli gjort samma vecka. Man kan inte ens vara säker på att det kommer att hända samma år. Och om man pratar med plåtslagaren igen efter ett antal månader, till exempel runt jul och han säger "Jag kommer efter helgen", så behöver det nödvändigtvis inte betyda "efter julhelgen". Det kan vara "efter Valborg" han menar. Jag säger KAN, för inget verkar vara riktigt att lita på när man har med plåtslagare att göra. Det man däremot kan lita på är att man blir ganska överraskad när man kommer hem på lunchen en dag och det sitter två män och böjer plåt på förstukvisttaket. Har man även lite tur så blir det i alla fall himla fint och man kan känna sig nöjd när det är klart.

Den som väntar på något gott...
:-)


Fler tecken

Som om det inte vore nog med gynekologen. Idag ställde min optiker underliga frågor under synundersökningen och konstaterade att jag börjar "uppvisa vissa ålderstecken". Bara pyttelite, men ändå... Snart måste jag väl ha såna där progressiva glasögon i ett snöre om halsen...

Borde jag ha en kris tro?

:-)


Tantvarning hos gynekologen

Idag hade jag en "Jag håller nog på att bli tant"-upplevelse. Hos gynekologen av alla ställen. I vanliga fall skulle jag inte ha berättat här att jag varit till gynekologen. Det känns liksom inte som något man behöver besvära sina läsare med. Men idag gör jag ett undantag. Anteckna om ni vill, annars är det bara att glömma bort. Man kan även sluta läsa nu om man känner att det här är mer än man vill veta :-)

I alla fall... Det hela började egentligen redan i väntrummet. Det var fullt med folk som tittade ner i golvet alternativt i någon gammal skvallertidning från 2002. Förutom ett par i 18-års åldern som gullade och pussade på varandra hela tiden. Fatta vad irriterande!! Eller.... ja, alltså JAG kände mig i alla fall riktigt irriterad på allt gullande och kunde inte alls koncentrera mig på min tidning.

Så blev det då min tur. Om man ska sammanfatta de gynekologer jag har träffat i mitt liv, så har de varit män, 55+, sett lite ovårdade ut, haft bråttom, pratat dålig svenska eller mumlat något alldeles förskräckligt. Så det var ungefär vad jag hade förväntat mig idag. Jag visste att det var en man och att han hette Mårten. Mårten = danskt, tänkte jag och förberedde mig på att inte förstå ett ord av vad han sade samt lade upp en strategi för hur jag skulle nicka och le lite förstående även om jag inte förstod.

"Man" stämde ju alltså överens med mina förutfattade gynekologmeningar, men sedan var det inte ett rätt. Han var inte en dag äldre än 30, såg helt vanlig ut och var inte alls från Danmark. Det tog ändå några sekunder innan jag förstod att jag faktiskt fattade vad han sade. Och sedan insåg jag att han förmodligen var yngre än mig. Då blev jag irriterad!! För en annan förutfattad mening jag har, är att en doktor är äldre än sin patient. Så har det ALLTID varit i mitt lilla liv. Jag ung. Doktorn gammal. Så det blev ju helt fel! Och till råga på allt kände jag mig lite generad...

Vad drar man för slutsatser av detta? Är det inte lite gammal-bitter-tant-varning? Jo, det är det banne mig. Är det något jag vill bli? Nej det är det ju inte!! Inte!
Så nästa gång jag behöver undersökas i de nedre regionerna ska jag be att få en riktigt gammal gynekolog, samt vänta i korridoren så jag inte blir irriterad.

Nu ska jag lägga mig i sängen och släta ut rynkorna!
Go´natt!
:-)


Trööööögt

Näe, det är för trist nu... Trögt liksom. Samma visa varje dag. Det är så pass att man verkligen får ta sig en funderare när man vaknar. Är det lördag idag? Måndag? Nej, det var nog igår, men...
Idag var jag tvungen att fråga Pappan innan jag klev ur sängen. Han hade koll på att det var tisdag, vilket inte alls kändes bra. Jag var helt redo för en lördag. Men dit är det ju flera dar...
Semester kanske...?

:-)


Kusin-måndag

Vi hämtade kusinerna på dagis idag. Det var riktigt skoj! Till och med Storebror, som försökte hålla sig cool och ointresserad, blev liksom alldeles sprallig när han kom innanför dagisgrindarna och hann med att prata med både barn och fröknar samt prova alla uteleksaker och göra ett studiebesök i lokalen.
KusinOtto hade precis bestämt sig för att köra skottkärra när vi dök upp och det hade han planerat att göra färdigt innan han kunde åka hem. Så vi fick snällt vänta en stund. Sedan kom han på att han skulle få åka i sin bästaste mosters bil så då parkerade han raskt skottkärran mitt i sandlådan. Skottkärra vs VW Tiguan: 0-1

När man har kusiner på besök så är det lite som fest. Och vill man festa till det när barnen är med så är McDonalds en bra idé. Så vi åkte dit. Och vem satt inte där om inte kusinernas Mamma alias SysterYster alias Moster Mia, som kommit med tåget från Hudiksvall alldeles jättemycket tidigare än beräknat. Det var ju himla trevligt, men plötsligt blev vi övertaliga. En bil. Sex personer. Går inte. Pappan fick göra en utryckning och vara taxi. 

Väl hemma på Thelbacken körde vi trampbil runt runt runt jättemånga gånger. Och sedan körde vi sista gången. Och sista gången en gång till säkert tio gånger innan vi gick in och vattnade blommorna. Storebror spelade TVspel och Lillebror och KusinSigne kastade legogubbar så de fastnade i lamporna, samt fotograferade varandra väldigt ingående. Mammorna läste tidningar. KusinOtto tittade på "motorhjulingar" på YouTube, men var inte riktigt nöjd med ljudet

Konstigt.... ;-)

Lite läxläsning, kvällsfika och välling på det så var den kvällen slut!


Flitig söndag

Förmodligen finns det människor som har ägnat dagen åt att göra ingenting. Latat sig helt enkelt. Inget fel i det. Faktum är att jag, så här på kvällskvisten, känner att jag nog gärna hade ägnat mig åt just ingenting, åtminstone en stund av dagen. Nu känner jag att jag är trött. Men jag känner också att jag känner mig nöjd. Och det är en bra känsla. Nöjd.

Jag har
- sopat och krattat gården
- bakat vaniljbullar
- bakat Rimbobullar
- bakat Sara Bernhard-bakelser
- gjort müsli
- tvättat
- tvättat igen och igen
- lagat mat

...såatteeee..

Nöjd var ordet
:-)


Skrynklig

Lillebror tänker pussa mig på kinden, men ångrar sig
"Mamma, vad är det för streck du har i ansiktet?"



Jag säger självklart att det visserligen är en rynka, men att den finns där enbart av den anledningen att jag skrattar så himla mycket. Vad skulle det annars vara?!?

:-)

Varför det är bra att veta saker

"Mamma, jag fattar verkligen inte varför man måste gå i skolan! Vad har jag för nytta av att lära mig om stenåldern och om dinosaurierna till exempel?" undrar Storebror

Mamman funderar, men Lillebror är snabbare

"Jo men det är bra att veta ifall man får några barn som frågar! Eller om de vill leka stenåldern"
"Jamen, vaddå!?! Då får de väl kolla på något tv-program!"

:-)


RSS 2.0