Stafetten avklarad
Matstafetten kan helt klart vara det roligaste jag gjort hittills. I alla fall det roligaste på mycket länge. Gaaalet kul var det :-)
Första anhalten var hemma hos två tjejer som hade ordnat en supergod getostsallad till förrätt. Vi fick sällskap av ett par som hade tappat bort sina cyklar och istället ordnat privatchafför och som hade jobbat med Farmorn. Här försökte jag tänka på något en rutinerad matstafettare tipsade mig om tidigare under veckan, nämligen att man inte behöver dricka upp fördrinken eftersom det kommer att bli ett antal fördrinkar under kvällens lopp. Det gick ganska bra, även om det här råkade vara det enda stället där jag kom ihåg det på, men... ja... Man kan ju inte komma ihåg allt :-)
Varmrätten hade ju vi ordnat. Parmaskinksrullad kyckling med KarlJohansvampsrisotto och spenat bjöd vi på. Om man bortser från att risotton brände fast i kastrullen och Pappan var nära att glömma bort att göra en smarrig sås av stekskyn, så blev det riktigt gott. Gästerna var nöjda och glada och mycket trevliga. En kände min pappa, en hade beviljat våra huslån, en var moster till en tjej som nyligen gift sig och där min kompis Annica hade sjungit under vigseln. Ja... man bor ju i en liten stad :-)
Efterrätts-adressen låg på toppen av en lång uppförsbacke och var lite klurig att hitta. Först tog vi vänster. Det var fel. Höger gick bättre och där minsann stod det två trevliga människor och vinkade som galningar i ett fönster. Sedan dök det även upp en dagisfröken som visade sig ha kusiner på gatan bredvid där jag växte upp och sedan en ICA-kassörska som bott på samma gata där vi bor nu. En chokladfondant med hemmagjord vaniljglass slank ner utan problem. Och tre koppar kaffe. Och ett glas portvin. Gott, gott.
Sedan var det dags för transport till festlokalen som visade sig vara en hangar på Flygstaden. Cykel, buss och trängsel, men alla var glada i hågen så även det var riktigt trevligt.
Vad som hände runt stängningsdags är lite oklart. Klart är att vi åkte i Nickez orkesterbuss in till stan igen. Något underligt är dock att vi var 14 personer i den relativt lilla bussen. Hur alla fick plats och vilka alla människor var vet man inte heller något om. Men vi kom fram i alla fall. Och där vi blev avsläppta råkade det vara en efterfest och vips så var klockan halv fem på morgonen, solen sken, fåglarna kvittrade och det var fortfarande folk ute på gatorna.
Aningens trötta var vi igår, men det är smällar man får ta efter en sådan kväll!
:-)
Första anhalten var hemma hos två tjejer som hade ordnat en supergod getostsallad till förrätt. Vi fick sällskap av ett par som hade tappat bort sina cyklar och istället ordnat privatchafför och som hade jobbat med Farmorn. Här försökte jag tänka på något en rutinerad matstafettare tipsade mig om tidigare under veckan, nämligen att man inte behöver dricka upp fördrinken eftersom det kommer att bli ett antal fördrinkar under kvällens lopp. Det gick ganska bra, även om det här råkade vara det enda stället där jag kom ihåg det på, men... ja... Man kan ju inte komma ihåg allt :-)
Varmrätten hade ju vi ordnat. Parmaskinksrullad kyckling med KarlJohansvampsrisotto och spenat bjöd vi på. Om man bortser från att risotton brände fast i kastrullen och Pappan var nära att glömma bort att göra en smarrig sås av stekskyn, så blev det riktigt gott. Gästerna var nöjda och glada och mycket trevliga. En kände min pappa, en hade beviljat våra huslån, en var moster till en tjej som nyligen gift sig och där min kompis Annica hade sjungit under vigseln. Ja... man bor ju i en liten stad :-)
Efterrätts-adressen låg på toppen av en lång uppförsbacke och var lite klurig att hitta. Först tog vi vänster. Det var fel. Höger gick bättre och där minsann stod det två trevliga människor och vinkade som galningar i ett fönster. Sedan dök det även upp en dagisfröken som visade sig ha kusiner på gatan bredvid där jag växte upp och sedan en ICA-kassörska som bott på samma gata där vi bor nu. En chokladfondant med hemmagjord vaniljglass slank ner utan problem. Och tre koppar kaffe. Och ett glas portvin. Gott, gott.
Sedan var det dags för transport till festlokalen som visade sig vara en hangar på Flygstaden. Cykel, buss och trängsel, men alla var glada i hågen så även det var riktigt trevligt.
Vad som hände runt stängningsdags är lite oklart. Klart är att vi åkte i Nickez orkesterbuss in till stan igen. Något underligt är dock att vi var 14 personer i den relativt lilla bussen. Hur alla fick plats och vilka alla människor var vet man inte heller något om. Men vi kom fram i alla fall. Och där vi blev avsläppta råkade det vara en efterfest och vips så var klockan halv fem på morgonen, solen sken, fåglarna kvittrade och det var fortfarande folk ute på gatorna.
Aningens trötta var vi igår, men det är smällar man får ta efter en sådan kväll!
:-)
Kommentarer
Postat av: Jonna
Precis va Söderhamn behöver, mer stafetter och roligheter!
Trackback
