Ont ont
Min rygg gillade inte gårdagens träningspass. Åtminstone trodde jag att det var så, men naprapaten som fick ta emot mig akut i morse sade att det förmodligen var flera års snedbelastning som gjorde att jag inte kunde räta på ryggen utan att det svartnade för ögonen. Träningspasset igår var bara den berömda droppen. Det tog liksom stopp, gjorde ont och var inte ett dugg bekvämt om man säger så. För att göra en lång historia kort så kommer här ett sammandrag av måndagskvällen: aj, ojojoj, aaaaj, ojoj, aaajajaja....
Ja, så i morse ringde jag naprapaten. "Kom hit bums" sade han när jag berättade om att en tå hade domnat bort och att jag inte kunde sitta utan att må illa av smärta. Så jag åkte dit och visade upp min rassliga kropp. "Hoppla" var hans spontana kommentar när han tittade på ryggen. Den diagnosen var ju något svårtolkad men det var något med tonfallet som gjorde att jag anade att det inte var så bra. Vid en närmare kontroll var ryggen så sned att ena benet var flera centimeter längre än det andra. Alltså: inte bra.
Men efter en halvtimmes knådande, bändande och knakande så börjar det nu så sakteliga kännas bättre.
Fast jag gissar att jag nog får ägna mig åt någon mindre krävande träning de närmsta dagarna. Rulla tummarna till exempel,
:-)
Jag var också och blev behandlad igår, är helt sönderammad i rygg och axlar! Du har du lust att hjälpa mig att byta bild och rubrik på min blogg så jag får med båda barnen =) Ska börja blogga igen =)
kram /Martina
