Livet som Heson

När man är åttaochetthalft kan det tydligen dröja en hel promenad från skolan och hem, innan man upptäcker att man råkat fått på sig en sko som är två storlekar för stor på ena foten. Det borde ju glappa ganska rejält kan man tycka. Vad värre är att ägaren till den stora skon måste ha gjort samma sak, fast då såklart med en två storlekar för liten sko på foten. 

 

:-)

I min strävan efter en roligare vardag ställde jag idag till med namnsdagskalas. Det var en hit! 

Karl har namnsdag, alltså får man ha namnsdagskalas när man heter Karlsson. Sådetså!

 

:-)

Jag säger inte att jag vill ha tillbaka tiden då jag tillbringade timmar varje kväll, sittandes i mörkret med datorn i knäet i väntan på att barnen skulle somna. Nej, nope, absolut inte!!!! Men ojojoj vad tid det fanns att ägna åt att skriva blogginlägg. 

Det var tider det...

 

:-)

Jag håller på att rensa lite i källaren. Det väcker så många frågor...

Hur tänkte vi när vi sparade typ 34 färgburkar i olika nyanser med vardera en liten klick i botten? Kommer någon av dessa färgburkar någonsin att komma till användning? Hur kommer det sig att ett piano alltid är i vägen? Vem bestämde att pianon ska vara så himla svårflyttade och tunga? Varför har vi sparat två sopsäckar med gamla utslitna skor? Varför i hela hälsingland är inte soptippen öppen på helgerna????

 

:-)

Frisyren man får när man är lite blöt i håret, sätter på sig mössa och tar av den en timme senare.

Wohahaha !

 

:-)

För övrigt tycker jag att det är rätt trist just nu. Det här med vintern och skottning och det eviga mörkret och att det liksom inte händer så mycket skoj över huvudtaget. Det är mest jämmer och elände och trassligheter till höger och vänster. Så ska det väl inte vara? Slöseri med tid om man frågar mig! Undrans bara vad man ska hitta på för att liva upp tillvaron en aning? Igår köpte jag tulpaner. Det var ju kul en stund. Idag festade jag till med en Plopp. Det var ju också lite skoj. Och gott. Men det tog slut alldeles för fort. Tulpanerna är ju i alla fall kvar. Och snön. Och mörkret.

Blä!

 

:-)

 

Lillebror efter femton minuters oavbrutet prat om fotbollsspelare:

"Mamma, ibland när jag har börjat prata går det inte att få stopp på mig!"

 

..så sant, så sant!

 

:-)

Ibland är det bra att ta en sekunds eftertanke. 

Till exempel precis innan man tänker stoppa sin iPhone under vattenkranen och ge den en omgång med diskborsten.

Det gjorde jag idag.

Exakt, precis innan.

Och det var ju en himla tur det.

Diskade kaffekoppen istället.

Bättre!

 

:-)

Det här med julen är klart roligare i december än i januari.

J**vla gran!

Har barr överallt! Och ändå har jag inte lyckats få loss julgransbelysningen ännu...

 

Hrmpf...

 

:-)

Familjen K har semestrat på Gran Canaria. Bra idé med lite sol och värme över nyår tyckte vi. Synd bara att vi var alldeles för trötta för att orka hålla oss vakna till tolvslaget efter att ha varit på resande fot i sammanlagt 8 timmar. Men partyattiraljerna man fick i bufférestaurangen var i alla fall fina. (Fotografen kan man dock ha synpunkter på)

 

 

Synd också att Pappan råkade spela fotboll lite för intensivt vilket resulterade i ambulansfärd och avsliten hälsena. Så på grund av detta fick han semestra på eget håll i ett par dagar - i en sjukhussäng utan tillgång till vare sig sol, pool eller god mat. Men ett riktigt snyggt gips fick han och dessutom eoner av tid att ligga helt stilla och titta i taket. Inte riktigt enligt ursprungsplanen för familjesemestern, men bara att gilla läget för oss samtliga. 

 

Efter några dagar på sjukhus och några dagar i en stol på terassen utanför hotellrummet fick vi hjälp att transportera hem Pappan, benet och resten av familjen. Benet krävde en egen plats, så jag fick snällt ta ett annat plan och på så vis även göra en blixtvisit på Kastrup. Spännande och väldigt långtåkigt samt ensamt för mig, men fantastiskt bra för killarna som fick specialtransporter, egen rullstolschaufför och bagagebärare. Tur att vi har en snäll Morfar som kunde komma och hämta barnen på Arlanda så att Mr Invalido kunde få äga baksätet i bilen alldeles ensam. Eller ja... tillsammans med benet då förstås.

 

Men annars var Gran Canaria mycket trevligt, soligt och alldeles lagom varmt. 

 

:-)

 

 

 

Ojojoj vilken bloggpaus!

Snart tillbaka!

 

:-)