Livet som Heson

Det kan eventuellt vara så att om antalet Spotify-sökningar på Bo Kaspers Orkester är ovanligt många idag, så kan jag ha bidragit en aning. Eventuellt alltså. Jag har ju faktiskt annat att göra än att söka efter braiga orkestrar på Spotify. Fast idag hade jag nog lite extra tid över till just det. Eventuellt, som sagt.

 

Och varför detta sökande då?

Jomen, deras nya album släpptes idag, fattarniväl!?

Men inte förrän nyss dök det upp på Spotify.

Det är lite som julafton när man tänker efter!

 

Hurra!!

 

 

 

:-)

 

 

 

 

 

Storebror undrar om han får låna min Ipad för att ringa en kompis på Skype. Eftersom han ringer kompisar på Skype från datorn i sitt rum typ fyrahundrasjuttielva gånger om dagen undrar jag såklart varför han plötsligt behöver göra det från min Ipad.

"Jo, jag ska visa Svante mitt hus!"

Sagt och gjort - Storebror ringer Svante och går sedan runt i vårt hus och visar hur det ser ut.

Mycket praktiskt!

Fast med tanke på att Svante bor ungefär 500 meter bort så tyckte jag att han kanske skulle be Svante komma hit istället och liksom kolla in huset live så att säga. Men det tänkte jag förmodligen bara för att jag är från 1900-talet. 

 

:-)

Idag har jag lärt mig den hårda vägen att Edamame-bönor är godare om man spritar dem först.

Och att de är rätt äckliga, torra och lite håriga med skalet på

 

;-)

 

Storebror spelar dator och skypar med en kompis under tiden.

Precis nyss lät det som om hela skrivbordet inklusive dator, två skärmar, ungen själv och skrivbordsstolen välte. Och här sitter jag, en våning ner och undrar om jag borde gå upp och se efter hur det gick. 

Men jag hörde hur han skrek något om snipers och vapen precis innan smällen, så jag vet inte om jag vågar...

 

Undrar även: varför spelar ingen Tetris längre? Ett mycket lugnt och harmoniskt spel i jämförelse vad det verkar

 

:-)

Heson hjälper Storebror med glosläxan.

Hon läser med sitt snitsigaste engelska uttal:

"bäggätch"

"disköschun"

"äddischun"

"televischun"

Heson tycker själv att det går över förväntan bra, ända tills Storebror upplyser om att det är svenskaläxa:

"bagage"

"diskussion"

"addition"

"television"

 

Wohahahaha

:-)

 

 

 

I helgen är det tänkt att fyra trötta och utarbetade föräldrar ska få åka till Orbaden och lyxa sig med god mat och bad och massage. Finns dock några hinder: ett barn har halsfluss, ett annat barn har brutit nyckelbenet och ett tredje har en inflamerad stortå. Dessutom ryktas det om vattkoppor, så... vi får väl se hur det går.

 

:-)

Storebror började sin karriär som skolbarn i en klass där fröken var mycket sträng, krävande och med stort fokus på gruppen i sin helhet och minimalt fokus på individerna. Dessutom hade hon gammalmodiga metoder och sätt att se på undervisningen. Storebror trivdes inte.

Sedan fick han en ny fröken som var välidgt snäll, inte alls särskilt krävande och med stort fokus på varje individ. Hon hade också ganska gammalmodliga metoder, barnen gillade henne men hon lyckades inte få någon ordning i den stökiga klassen. Storebror trivdes inget vidare nu heller.

Men nu: Två fröknar som hjälps åt. Båda är i 35-årsåldern, med nya idéer, nya metoder och de kan bemöta, åtminstone vår 12-åring, på ett sätt som han förstår och uppskattar och verkligen kan ta till sig. De får använda datorer i skolarbetet, har fått varsit usb-minne att ta hem läxuppgifter på, läxa är något de har när det behövs och inte "bara för att", arbetet är mer fritt och på samma gång mer ansvarsfullt. Man har verkligen fokus på var och en. Ser alla och hjälps åt för att hitta arbetsmetoder som passar varje barn. Storebror älskar´t! Fast han försöker hålla en cool min - herregud hur skulle det annars se ut ;-)

.Idag var vi på utvecklingssamtal och all det beröm som fröknarna öste över honom gjorde att han var helt lycklig resten av kvällen. Jättemycket fokus på de bra sakerna, pepp som bara den och så litegrann om det han behöver tänka på att försöka förbättra. Härligt!!!

 

:-)

 

I helgen ägnade vi oss åt att åka Ålandsbåt på det - minst sagt - böljande havet. Faktum är att det fortfarande gungar lite fastän vi varit hemma i ett helt dygn! Men förutom gungandet, som jag faktiskt mer än gärna kunde varit utan, så fick vi äta hur mycket hummer, krabba, musslor, ostron, kräftor och räkor som vi ville! Förstå väl! Hur fint som helt det! Sedan fick vi också göra av med pengar både i Taxfree-shopen och i spelautomaterna samt  låtsas sola under jättelampor vid poolen. Karaeokebaren var en ny upplevelse för barnen som såg ut som fågelholkar när den ena sångaren värre än den andra äntrade scenen. Plötsligt dök min gamle musiklärare från högstadiet upp och drog av en Cornelis-låt. Gissar att även jag fick lite fågelholkslook plötsligt.

Ja och idag har vi ägnat oss åt att ha feber samt ont i halsen.

 

Sånuvetnidet!

 

:-)

Ett plötsligt ryck av nämen-vad-mycket-grejjer-vi-har-i-källaren-till-ingen-nytta i lördags har gjort att vi idag har inkasserat ungefär 2500 kronor och plötsligt har massor av plats i källaren och garaget. Tänk va! Och vad lätt det var! Bara att lägga ut på Blocket och vänta på att folk ska dyka upp med pengar och plocka med sig grejjorna

 

:-) 

Jahaja... Här sitter jag på ett hotellrum i Halmstad. 

Jag har...

... haft utbildning hela dagen

... strosat runt på stadens gator och torg

... shoppat lite på ett apotek, samt på HM

... ätit middag i hotellrestaurangen

... handlat bra-att-ha-under-kvällen-käk på Pressbyrån

... jobbat lite

... slötttat på tv

... ringt hem

 

Och nu har jag bara ett par timmar kvar att slå ihjäl innan det är dags att sova.

 

Hotell i främmande städer är klart roligare med sällskap...

 

:-)

Alltså SJ borde verkligen se över placeringen av mugghållarna i X2000-tågen. Nu sitter de precis i lagom höjd för att man ska slå pannan i dem när man böjer sig ner och ta upp sin telefon ur väskan. 

 

//Heson -  med ett rött märke i pannan

 

:-)

Hemma igen! Fullkomligt utmattad!

Kombinationen av att höra sig själv pladdra en hel dag och sedan tvingas åka i ett bullrigt, pyttelitet propellerplan är tydligen förödande för orken. Sopslut! Men jag överlevde i alla fall. Dä ä väl huvudsaken dä!

 

:-)

 

Klev ur transferbussen från gaten och insåg att flygplanet jag skulle åka med var MINDRE än bussen! Åjagsomärsåflygräddochharenslängavklaustrofobi!!!! Men, jag har inget val och efter att ha smygtittat på övriga 14 passagerare och konstaterat att de såg lugna och fina ut bestämde jag mig för att det nog skulle gå bra. Förhoppningsvis...

Dags att kliva på. Bredvid det lilla, lilla hålet som visst var dörren, stod en steward (som sedan visade sig även ha rollen som andrepilot) och delade ut godis. Eh... fast det var visst inte godis, utan öronproppar. Hm... Strax innanför hålet fanns en lucka där man fick lägga sitt bagage. Alltså EN lucka där alla skulle lägga sina väskor! Jag klev på näst sist och fick sitta längst fram. Precis bakom stewarden/andrepiloten. Hade det inte varit ett draperi mellan har jag kunnat killa honom i nacken. 

Ok. Upp i luften. I med öronpropparna. Kika lite på den snygga solnedgången. Kika mycket på piloterna för att vara säker på att de har koll på läget. Kika ganska mycket på propellern så den snurrar ordentligt. Blunda lite. Lugnt och fint. Rätt skumpig nedstigning. Ok landning. Snubbla lite och landa i knät på farbrorn i sätet bredvid. Phu!

 

Väl nere på jorden igen får jag dela taxi med en dam och en ung kille som mycket hjälpsamt informerar mig om att det var en ovanligt lugn flygtur. Det brukar tydligen kunna vara riktigt skumpigt. Och en gång på åttiotalet hade de lastat ett plan fel så de kraschade vid landning. Kul... Verkligen bra info... Jag ska ju nämligen göra samma resa igen i morgon. Fast åt andra hållet. Eller om jag ska ta tåget... Vi får se hur det blir...

 

:-)

 

Hej bloggen!

 

Det känns som om vi glidit ifrån varandra en aning nu igen. Himla svårt att hålla igång bloggandet mellan hockeyträningar och matcher, sångövningar och jobb. Bara sedan sistens har jag varit på tre hockeyträningar och en match, flyttat ett helt kontor (with a little help from my freinds förstås!), lanserat en superbra insamlingsfunktion åt Bröstcancerförbundet (Kolla in här och starta en egen/sponsra en pågående vet jag! www.bro.se). Och som om inte det vore nog så ska jag nu ut och resa i ett par dagar (åka flygplan utan friends = lite läskigt). Fast det brukar ju faktiskt innebära att jag får tid att blogga en aning, men med den digra listan över "saker att göra på resan för att nyttja tiden på bästa sätt" som jag har ägnat kvällen åt att sätta ihop, är jag inte så säker på att det blir så den här gången. 

Men, som sagt: jag har inte glömt bort dig. Bara liksom dragit ner på tempot en aning. Så länge. 

 

:-)