Livet som Heson

"Mamma vet du vad jag tycker är konstigt?", säger Lillebror
"Nej, vaddå?"
"Att det bara är jag som hör vad jag tänker!"
"Fast det är nog tur att det är så, för annars skulle det blir ganska surrigt här i världen" säger Storebror

Och Mamman kan bara hålla med

:-)

Storebrors fröken ringde idag. Storebror sade "Jag vet vad hon vill" och gömde sig i garderoben. Mamman anade det värsta och övervägde att inte svara, men kom på att det nog inte är ett särskilt bra Mammabeteende. Så hon svarade. När hon hade pratat klart med fröken klev hon in i garderoben till Storebror och så blev det lite Sue Ellen (se föregående inlägg) igen. Jäkla mesmamma! Men vad annat kan man göra när man får höra att den lille skrutten varit värsta mönstereleven den senaste tiden, envisas med att vara en naturbegåvning i matte och engelska, samt att han har varit glad i skolan!?! Jag hade nöjt mig med det sista, för är det något som har präglat hans skolgång hittills så är det vill-inte-gå-till-skolan-sjukan (en mycket spännande sjukdom som kan te sig lite hur som helst. Det kan vara allt från ont i magen till ont i foten, hosta och tomatallergi!) Och när man som omväxling ÄNTLIGEN har träffat på en vettig, ansvarsfull, förstående och intresserad människa inom skolvärlden, som tar sig tid att ringa hem för att berätta även positiva saker, så blir man lycklig. Och då bölar Mamman. Så är det bara!

Han hade minsann rätt om sin fröken, bästaste och finaste Storebror!
...och nu känner jag mig sådär hjärtig igen

Som sagt... mesmamma!
:-)

Har ni någon gång funderat på hur man märker när en liten människa i femårsåldern är på väg att förvandlas till en sexårs-gluttare? Inte? Det behöver ni inte heller, för Heson har svaren. Anteckna noga nu:

1. Den lilla människan kan plötsligt inte gå och prata samtidig.
2. Han/hon kan inte heller komma ihåg en sak i längre än tio sekunder. T ex kan han/hon glömma bort att det förmodligen är till diskbänken han/hon är på väg när man går omkring med en smutsig tallrik i händerna och istället hamna inne på toaletten.
3. Den lilla människan ramlar av stolen titt som tätt. Helt oprovocerat.
4. Trappor har plötsligt blivit hemskans trassliga att ta sig både upp och ner för utan att man får minst ett blåmärke.
5. Det dimper ner ett brev där det står att den lilla femåringen är välkommen till skolan om några månader, samt att han/hon har fått plats på fritids.

Så. Där har ni det.
Och jag kan även meddela att femåringen i den Karlssonska familjen uppfyller alla punkter på listan. Allihop!! 
 
P.S Om jag ville få Mamman att framstå som en riktig mespropp, skulle jag även kunna berätta vad som hände när Mamman och Pappan småpratade om att det ju faktiskt bara är några månader kvar av familjens åtta år långa dagisperiod. Det är en darrande underläpp a' la Sue Ellen inblandad. Och en klump i halsen, samt lite smygtorkande i ögonvrån. Men någont sådant skulle jag aldrig berätta. Nej nej...

:-)

Visst borde det vara smartast att beställa kläder till barnen INNAN man betalar månadens räkningar? Jo... det måste nog vara bäst. Jag provar det!

:-)

Lillebror är en riktig kram- och puss-kille. När som helst, var som helst kan han komma på att han behöver en puss och en kram, vilket såklart gillas skarpt av Mamman :-)
I fiket på badhuset i Hassela behövde han pussas. Och han pussades ordentligt. Jag fick säkert trettioelva pussar på kinden och sade:
"Du är allt en riktig pussunge du. Man blir alldeles... alldeles..."
"Alldeles hjärtig av mig, menar du?" fyllde Lillebror i.
Och det var precis det jag ville säga, men jag hade bara inte något riktigt bra ord att använda

:-)

Som sagt, sämre presenter än en skidweekend i Hassela har man ju fått! Mycket trevligt :-) I korta drag så har vi armbågat oss ner i bubbelpoolen, gått barfota i snön, åkt barnbacken fyrahundraåttiosju gånger, åkt andra backar fem gånger, ätit god mat, druckit gott vin, legat i sängen och tittat på tv hela familjen två kvällar i rad, och är nu helt öm i kroppen och trött i huvudet.

Och här kommer några bilder: 


Först åkte vi bil. Och Lillebror blev väldigt förvånad...


Sedan visade vi tänderna för varandra. Något måste man ju roa sig med. Det är låååångt till Hassela! Redan i Norrala frågade Storebror hur långt vi hade kvar att åka :-)


I Hudik blev vi hungriga, så vi stannade på McDonalds och käkade stora och små morötter :-)



Av säkerhetsskäl är det nu ett tids-glapp här eftersom jag inte kunde ta några bilder varken i skidbacken eller i badet. Det beror på att min mobil inte kan uppföra sig, utan har en förmåga att liksom skvätta iväg åt alla möjliga håll när jag ska ta upp den ur fickan. Hal som en ål är den och jag ville inte riskera att bli telefonlös. Förstår inte vad det är med den, men den hoppar liksom iväg av sig själv! I bilen t ex, ramlade den ner mellan sätet och handbromsen och ville inte komma upp... Hur som helst...Den här bilden är i alla fall tagen strax innan vi åkte hem igen. Pappan har på sig sin väldigt trendiga D-mössa :-)



Barnen käkade pizza-slicear till lunch. Själv åt jag en halväcklig hamburgare med hårstrå i dressingen. Uäck!! Dessutom fick jag försöka transportera hela lunchen på en bricka, över ett halkigt golv, uppför en trappa OCH allt detta med slalompjäxor på fötterna! Bara en så´n sak!


Lillebror, baksidan på en pizza och Storebror

Ja, det var det. För övrigt så imponerade personalen på stället riktigt ordentligt. Farbrorn som jobbade i barnvaktsliften instruerade, sprang med en bit upp i backen, hade koll på hur det gick på väg ner, och såg till att berömma ordentligt. Rätt man på rätt plats! För att inte tala om multikillen som jobbade i badhuset. Han var badvakt, skötte kiosken, baren och badhuskassan ensam! Dessutom tog han sig tid att ordna godisregn över poolen lite då och då, även om det var folk som väntade på de övriga ställena - och han såg inte ens stressad ut. Imponerande!

Over and out

:-)

Jag fyllde ju år för ett tag sedan och i present fick jag en hemlig resa. Eller ja, så hemlig var den ju inte när jag väl hade fått den, men dagarna innan var den väldigt hemlig och grabbarna hade det rätt svettigt med att försöka låta bli att tala om vad det var jag skulle få. Ungefär som när Ronja Rövardotter aktar sig för att ramla ner i Helvetesgapet, ni vet ;-) Storebror kunde inte låta bli att ge mig en liiiiten ledtråd: "Det är inte någon sak. Det är något som man kan göra tillsammans hela familjen". Och Lillebror kompletterade med att det var en särskild plats inblandad. "En plats där jag aldrig har varit förut". Så, jag hade väl kanske en liiiten aning om att det var någon form av resa, det hade jag :-) Fast säker kan man ju aldrig vara, men...jodå en skidweekend i Hassela med La Familia. Vi snackar skidbackar, bubbelpool, god mat och två nätter på hotell. Sämre presenter har man ju fått i sina dar :-)

(Jag ringde för övrigt Storebrors fröken igår för att be om ledigt på fredag, men se det hade Storebror redan fixat alldeles själv. Och han hade dessutom passat på att ta ledigt hela nästa vecka också, så det var väl en himla tur att jag ringde!)

:-)

Om man har två bilar, ett motorvärmaruttag som inte fungerar och det är massor av minusgrader flera veckor i streck, så är man ganska trött på att skrapa tjock-is från bilrutorna (jag skrev tjockis först, men någon sådan har jag inte sett till på bilrutan. Och frågan är om man verkligen kan skrapa bort den om man skulle råka få dit en? Hm... får fundera på det.). Så om man, på en helt vanlig måndag i mitten av januari, äntligen har kommit sig för att ringa en elektriker som kan tänka sig komma och fixa det trasiga motorvärmaruttaget, samt även montera dit ett extra, så känner man sig rätt nöjd med sig själv.

Så om jag säger att jag sitter här och känner mig rätt nöjd med mig själv, så får ni själva lista ut vad jag har gjort idag! Jag kan även berätta att jag bloggar i mörkret, men i skenet av min nya fina usb-lampa. Finfint!! Men det är mer som en liten bonusupplysning (wohahaha - och där fick jag till ett litet lampskämt också!) och har inget med elektrikern att göra.

Jo...Han skulle komma hit i morgon eller på onsdag, sade han. Elektrikern, alltså. Fast innan vi kommit så långt i samtalet ställde han en massa frågor med omöjliga svar, som t ex om vi har jordfelsbrytare på det trasiga uttaget och annat obegripbart. Inte ett enda bra svar hade jag. Men adressen kunde jag i alla fall, så jag hoppas att han dyker upp som lovat. Och när han har fixat motorvärmaruttagen så är det helt ok att det blir lite kallare igen. Men inte förrän det är klart! Och DET är viktigt. Inte förrän det är klart!

:-)

Lillebror får puss och kram av bästisElla när vi går från dagis. Storebror sitter i bilen och tittar på. När Lillebror kliver in och sätter sig i baksätet säger Storebror:
"Oj oj oj. Dagisbarn... Kalle, när jag var i din ålder var jag precis likadan. Pussades med tjejer hela tiden...ojojoj..."

Och Mamman hade liiiite svårt att hålla sig för skratt
:-)

Man tager en stackars Mamma, två barn med totalt olika smak, samt ett skafferi som inte har några frukostflingor. Mamman frågar barnen vilka flingor de vill att hon ska köpa hem från affären. Det ena barnet svarar "CocoPops" och det andra "Vita flingor"*. Mamman står länge vid flinghyllan och funderar hur hon ska göra. Oavsett vilka flingor hon köper så kommer någon att bli arg. Men eftersom Mamman ibland har riktigt bra fart på sina hjärnceller, så hittar hon självklart en lösning på problemet. Hon köper "MiniFras", samt lite gryn, solrosfrön, nötter och annat smaskigt som hon tänker sig att göra en egen müsli av. Det ena barnet gillar nämligen Mammans müsli skarpt och den andra tycker att MiniFras är helt ok. Alltså har ju ingen av barnen fått exakt de flingor de ville ha, men ändå helt okejiga alternativt. Mamman känner sig mycket nöjd med sig själv och kompromissen. Fast då hade hon inte räknat med vilken grad av raseri ett felköp av flingor kan åstadkomma. Vi snackar ett mindre världskrig. Och hon hade inte riktigt räknat med att båda barnen skulle vara på fiendesidan. Tillslut blev kompromissen omkompromissad. Mamman gjorde en specialmüsli** till det ena barnet och det andra barnet åt den hemmagjorda. MiniFrasen vet jag inte riktigt vad vi ska göra med.
Jag tror att jag curlade lite där, eller...

:-)


* = ICAs "Crunchy"-müsli
** = bara rostade havre- och dinkelgryn

Det har varit hockeymatch på Broberg idag. Sverige mötte Brynäs och vann med fjorton två. En riktig kanonmatch! Visserligen var det lite dåligt med spelartillgången, men äsch - två eller tolv spelare, det är inte så himla kinkigt.

Laguppställningen såg ut så här:
Sverige: Lillebror och Mamma
Brynäs: 0 (men hade det inte varit för att Pappan och Storebror gick hem en stund tidigare så hade det kanske blivit lite jämnare. Synd för dem.)
Publik: 0

Efter tre mål var det kram-paus. Efter typ sjätte eller åttonde blev det rast, vila och lite piruetter. Och efter fjortonde målet var en av Sveriges spelare så trött i benen att det var tveksamt om han överhuvudtaget skulle orka ta sig hem till Thelbacken igen. Men det gick det med!

:-)

Nu behöver ni inte vänta längre! Här kommer en bild på granen:


Och här kommer en närbild på julgransmattan:


Men nu har granen åkt ut och barren ligger inte längre så här relativt snyggt och prydligt samlade. En hel del ramlade av på väg ut från vardagsrummet, genom köket och vidare ut genom ytterdörren och resten hamnade på något konstigt sätt i min bh och ligger nu i en provhytt på Stadium i Gävle :-)

Alltså, jag är inte riktigt i form för bloggandet. Hjärnan är på julledighet och kan inte knåpa ihop några bra blogginlägg. Och dessutom är jag trött och lat och ooooorkar inte hämta kameran nere i köket. Ingen bild idag heller alltså (jag förstår ju att ni väntar och väntar, men tyvärr. Vem är inte nyfiken på att se en totalt nerbarrad julgransmatta, liksom! Men ni får snällt vänta några dagar till).

Jag tänker vara ledig från jobbet i två dagar till. Sedan är det helg. Då tar jag familjen med mig till Gävle. Men på måndag finns det hopp om att eventuellt kunna åstadkomma någon form av läsvärt inlägg här. Om jag inte är fullkomligt utsjasad efter första dagen på jobbet förstås. Men jag siktar på det i alla fall. Ha det bra så länge!

:-)

Jag skulle åka till tippen, men den var stängd idag. Och förresten så var bilen insnöad. Jag städade garderoben i hallen istället. Då blev det grejjer över som jag inte riktigt visste var jag skulle lägga, så de hamnade i källaren bland kartonger och sopsäckar som skulle till tippen. Det blev rätt rörigt, men det kommer att ordna sig bara tippen öppnar och bilen tinar fram. Och bara jag har varit till tippen med allt skräp så kan jag strukturera upp de grejjor som ska vara kvar och så kan vi börja måla och fixa lite i källaren. Och bara det är klart kan vi köpa en jättestor garderob där vi kan förvara alla grejjer som blev över när jag städade garderoben i hallen. Himla praktiskt. Men först ska tippen öppna och bilen tina fram.... Och så ska jag träna lite. Och skjutsa Storebror till skateboardskolan, passa hundar, bygga lego, laga mat, plocka ur diskmaskinen, vika tvätt och annat kul. Men sedan kan jag nog åka till tippen. Fast först måste ju bilen tina fram....
Tur att man inte har bråttom

:-)