Livet som Heson

Vi ska bjuda våra grannar på middag i morgon och jag håller på och förbereder lite men jag inser precis att jag har gjort bort mig. I två av recepten står det först "Dagen innan festen" och så en massa saker man ska göra. Sedan står det "På nyårsafton" och så lite fler grejjer. Nyårsafton?!? Oops!

Jag säger inget till grannarna och hoppas att det funkar på Halloween också

:-)

Jag velar lite vad jag ska blogga om idag.
Det händer ju så otroooligt mycket spännande saker hela tiden.
Idag har jag till exempel
- varit till Rengsjö och ätit korv
- handlat på ICA Alen två gånger
- fuskstädat (dvs plockat upp dammtussar från golvet och spolat ner i toaletten)
- inte tagit reda på tvätten som står i två ikea-kassar i vardagsrummet
- plockat ur diskmaskinen
- sjungit "All I want for Christmas" typ tio gånger
- gråtit en skvätt i smyg när jag läste boken "Ring 112" för mina barn

Ja ni förstår säkert att jag inte kan blogga om allt. Det skulle ju bli för långt och ingen skulle orka läsa. 

Förresten... har jag nämnt att vi ska åka till Gran Canaria? Jomenvisstserrru!! Vi ska åka till GRAN CANARIA!!!
Där finns det inga diskmaskiner och ingen tvätt. Ja, alltså det finns det ju (fattarjaväl!!!), men det kommer inte att finnas någon som jag behöver ansvara för. Jag ska bara sola, bada och vila och mysa med min familj! Jojjomensan.
Sade jag att det är sex arbetsdagar kvar? Jomenvisst. Sex stycken futtiga arbetsdagar. Eller...sex stycken totalt fullspäckade, hysteriskt stressiga dagar. Men det må väl så vara.
Joråsatte....

:-)

Igår var det - trots ont i ryggen - lite som julafton. För jag fick hem min Familjekalender från isaform.
Så himla fin!!! Återstår bara hitta ett bra ställe att hänga upp den på och sedan vänta in 2010!
:-)

Min rygg gillade inte gårdagens träningspass. Åtminstone trodde jag att det var så, men naprapaten som fick ta emot mig akut i morse sade att det förmodligen var flera års snedbelastning som gjorde att jag inte kunde räta på ryggen utan att det svartnade för ögonen. Träningspasset igår var bara den berömda droppen. Det tog liksom stopp, gjorde ont och var inte ett dugg bekvämt om man säger så. För att göra en lång historia kort så kommer här ett sammandrag av måndagskvällen: aj, ojojoj, aaaaj, ojoj, aaajajaja....

Ja, så i morse ringde jag naprapaten. "Kom hit bums" sade han när jag berättade om att en tå hade domnat bort och att jag inte kunde sitta utan att må illa av smärta. Så jag åkte dit och visade upp min rassliga kropp. "Hoppla" var hans spontana kommentar när han tittade på ryggen. Den diagnosen var ju något svårtolkad men det var något med tonfallet som gjorde att jag anade att det inte var så bra. Vid en närmare kontroll var ryggen så sned att ena benet var flera centimeter längre än det andra. Alltså: inte bra.
Men efter en halvtimmes knådande, bändande och knakande så börjar det nu så sakteliga kännas bättre.
Fast jag gissar att jag nog får ägna mig åt någon mindre krävande träning de närmsta dagarna. Rulla tummarna till exempel,

:-)

Ska ju inte bara få gå på bröllopet, utan har även fått i uppdrag att sjunga för brudparet i kyrkan!

Har en liten fråga:
Tror ni det är ok att man står med ryggen mot brudparet, eller verkar det oartigt?
För jag förstår ärligt talat inte hur jag ska lyckas sjunga vackert annars. Jag kommer ju att vilja storböla och det känns sponant som att jag nog inte kan sjunga samtidigt. Så där har vi ett problem.
Tips? Någon?

:-)

Igår lärde jag känna min vän A lite bättre. Vi har varit kompisar länge, men hade ingen aning om att hon klär så bra i militärgrönt och hatt.


Visste inte heller att hon var en jäkel på att köra skottkärror upp och ner för rulltrappor. Det kan bero på att kombinationen skottkärra - rulltrappa är rätt ovanlig, så jag har aldrig haft anledning att reflektera över om hon grejjar detta eller inte. Men det gick galant. Exakt hur/när/varför hon har lärt sig detta har jag dock ingen aning om, men... ja hon är ju från Trönö... Det är den enda förklaring jag har ;-)

Hur som helst... Att hon kan dricka både champagne, cider, vin och glögg, det var inget nytt. Men att hon kunde hugga ved, skjuta prick och dansa hiphop efter att ha inmundigat ovanstående hade jag ingen aning om. Men nu vet jag. Hon kan!

Och det här är viktiga egenskaper när man tänker gå sta och gifta sig med en riktig älgjägare. Därför protokollfördes och dokumenterades allt och kommer att överlämnas till den blivande herrn inom kort. Fast det ska erkännas att hon hade lite hjälp. Inte med vedhuggningen, prickskjutningen och det där, men hon behövde faktiskt inte dricka all champagne mm själv. Nejdå. Det vore ju inte snällt. Vi var 13 stycken som hjälpte till. Själv åkte jag hem vid 12-tiden, men redan då var det ganska ordentligt gjort och jag gissar att de som stannade kvar såg till att det blev slutfört.

Ja, så nu ska man minsann få gå på bröllop!
Det är inte dumt!

:-)

Jodåtack, förkylningen känns mycket bättre idag, så min huskur gav resultat. Och det var tur det, för idag var det dags för ett premiärpass på mitt nya gym. Jag gjorde såklart succé! Man är ju en rutinerad gymbesökare med full koll på läget.

Jag började med att glömma min sport-bh hemma, men hittade däremot ett par använda trosor i ena byxbenet. Övervägde ett ögonblick att försöka klämma in överkroppen i dem, men insåg att det nog inte var en särskilt bra idé. Hade kunnat bli ruggigt pinsamt om någon kom in i omklädningsrummet medans jag försökte, så.... Näe. Det fick vara.

Sedan tränade vi på där litegrann. Instruktören som var med talade om hur man skulle göra och var det skulle kännas. "Gör du så här så känns det ganska tungt, men om du håller här så blir det lättare". Det blev det inte alls. Jag tror han ljög. Det var jobbigt hela tiden.

Så var det dags att duscha. Efter lite trixande kom jag på hur duschen fungerade. Det blev bara liiite blött i omklädningsrummet när duschmunstycket vände sig och sprutade upp i taket. Nästan inte blött alls...hehe...
 
Hade lite bråttom att klä på mig. Byxorna gick bra. Tröjan också. Men strumporna var lite besvärliga att få på. Konstigt... jag har väl inga strumpor med döskallar...? I storlek 35... Mäh!! Men är man bara tillräckligt bestämd så går det att tränga in ett par 39:or i ett par barnstrumpor. Och på köpet så roar man sin omgivning också (i det här fallet ett par damer i 55-års åldern, varav den ena för övrigt hade varit i Jordanien förra veckan och dansat ökendans med infödingar. Jooråsåatte!).

Jaha, då var det nästan klart. Skulle bara fylla i några papper, få mitt medelmskort, en t-shirt och så betala kalaset. Men plånboken... den hade jag visst glömt. Men jag kom ihåg att ta med mig Pappan och Farfar och de hade sina plånböcker med sig. Det var ju en himla tur. Nu har Your Voice satsat ordentligt på personalvård ett halvår framåt och det är ju aldrig fel.

:-)

P.S Lillemor: Nu ska jag bättra mig på att rapportera på funbeat också :-) D.S

Jag har inte tid att blogga.
Jag fokuserar.
Jag fokuserar på att inte bli sjuk!! Och det är jädrigt ansträngande.
Man måste käka Esberitox-tabletter, dricka the och tänka positiva tankar.
Hela tiden!!
Trots att jag har gjort just det hela dagen så känns det just nu som att jag har misslyckats.
Det är ju bara det att jag inte har TID att vara sjuk. Fast å andra sidan vore det bättre att vara lite sjuk i några dagar nu, innan vi åker till GranCanaria, så är det överstökat. Men kalendern är fullspäckad, så...få se nu... tja, mellan 17.30 i morgon kväll och ungefär ett dygn framåt har jag eventuellt tid för en kort sjukdomsperiod. Kan man beställa svininfluensa ultra light? I så fall tar jag den och som sagt, så passar det i morgon kväll.

Nu ska jag fortsätta fokusera. Dagens ranson av Esberitox är redan inmundigad, så nu blir det the. I soffan framför ett nytt avsnitt av min favoritserie "Livet i Fagervik"!

So long!

:-)

Jag brukar inte skryta om mina blommor, men jag råkade för några dagar sedan säga att "Tänk vad den här aloe-veraplantan håller bra! Jag har ju haft den jättelänge!". Varför jag sade det har jag glömt... och när jag tänker efter så är jag inte ens säker på att jag sade det högt. Det kan vara så att jag bara tänkte tanken i min ensamhet. Men aloeveraplantor sägs ju ha alla möjliga egenskaper så att de skulle kunna läsa tankar är väl ingen omöjlighet. Väl...? Något var det som hände i alla fall. Det kan ha varit min vid tillfället förskräckliga andedräkt. Det kan även ha varit det klassiska försäkringsgrejjen. Ja ni vet, att grejjer alltid går sönder två dagar efter att garantin har gått ut. Fast i en liten annan tappning då, men typ så... Eller så fattade den där jäkla plantan vad jag sade och tänkte att han minsann inte ville vara annorlunda än någon annan planta som har bott i det här huset. Kamakazi, liksom. Självmord. Kan även bero på att jag i min stolthet tänkte att jag skulle skämma bort stackarn med lite extra vatten.... Ja, jag vet inte, men plötsligt igår, max ett par veckor senare, så har den vissnat!

Så går det när man skryter.

:-)

När jag blir pensionär ska jag dricka så´n här i massor:

"Pensionsfrukts-dricka"
...eller vad det nu heter

:-)

Thelbacken lördag:
Ligga-och-lata-sig-i-soffan-dag. Rester till lunch. Kinamat till middag.

Thelbacken söndag:
Städat köket, vardagsrummet och toan.
Bytt ut stänga-fönstret-haspen på sovrumsfönstret.
Bakat matbröd, bullar och två äppelpajer.

Ok, det blev rester till lunch idag också, och det blir fusk-TikaMasala till middag (gör-det-själv-kit från ICA. Bara att tillsätta kyckling och yoghurt!), men efter dagens arbetsinsats känns det helt ok.

:-)

Jag har en fotokväll ikväll. Det innebär inte att jag springer omkring och fotograferar hejvilt, utan att jag laddar upp bilder för framkallning via nätet samt klistrar in bilder i ett fotoalbum.

Läget efter ca 40 minuter:
Jag har laddat upp bilder från 4:e april till 23:e juni. (Bara tre och en halv månad kvar....) och klistrat in 0 bilder i fotoalbumet.

Det går med andra ord inte sådär jättebra...

:-)

Fredagkväll på Thelbacken. Storebror knyter på sig förklädet och grejjar en bål till sina stackars utarbetade föräldrar. Cola, Fanta, Sprite, vindruvor, apelsin, lime och tjusiga carambole-skivor som dekoration.


När maten står på spisen och assistenten är i full gång med att skära tomater till salladen...



...så dyker det upp en servitör med finskjorta och fluga. Han fixar dukningen, serverar och ser till att plocka av disken när maten är uppäten:


Lyxigt värre!

"Mamma, om några år... kanske om förtio år eller så..."
"Ja?"
"Då kommer man att kunna åka ut i rymden hur lätt som helst för du vet att teknologin går så himla snabbt framåt."


Teknologin - my God! Ska man kunna det ordet och dess innebörd när man är nio år?

:-)

Fyra gånger den här veckan har jag försökt köpa ett nytt kort till gymmet där jag tränar. Fyra gånger har jag åkt hem utan eftersom det inte finns en endaste människa på det där förpillade stället där man ska betala. I morse ringde jag dessutom först för att vara säker på att någon fanns på plats. "Vi är här till klockan fyra", sade mannen som svarade med en inte helt trevlig ton, och avslutade snabbt samtalet. Men inte sjuttsiken var det någon där när jag kom dit!!
Så nu har jag bestämt mig för att helt sonika bojkotta stället och träna någon annanstans.
Eller...ja jag bestämde mig, men efter lite googlande tror jag kanske möjligtvis att jag ändrar mig en aning. Av ren snålhet.
 
Ett prisexempel från ett av de två "någon annanstans" som jag känner till: En "Prova på månad" till det nätta priset av 450 kronor. Vill man fortsätta kostar det sedan 319 kr i månaden (om man förbinder sig i 12 månader och använder autogiro) och så på det en medlemskortsavgift på 50 kronor och en startavgift på 400 kronorspänn. Herregud!! Det blir ju alltså...få se nu... fyratusentvåhundrasjuttioåtta kronor på ett år!!!

Ja, som sagt, så velar jag en aning.
Fortsättning följer....

:-)

...är inte alltid enkelt. Vi fick inte med någon instruktionsbok och det är ganska påfrestande att prova sig fram.
Men vi kämpar på. Varje dag. Hela tiden...

Tur att de är världens bästa i alla fall. Alltid. Oavsett!

♥

Årets sista båttur gick av stapeln i lördags och det såg ut så här när vi tuffade ut genom Söderhamnsån:

Eh... ja...alltså...det är kanske inte världens mest lyckade fotografi, men i alla fall :-) Det som ser ut som en halvlyckad foto-komposition av träd som speglar sig i vattnet, är egentligen inte alls det. Eller, jo det ÄR träd som speglar sig i vattnet, men det jag ville visa var de små isflaken som flyter omkring. Om man tittar riktigt noga så kan man nog se dem där vid strandkanten. Och om jag visar er den här bilden som föreställer båtens väderstation som visar snöööö:

... så tror ni säkert att de två vita högarna i överkanten på isflaksbilden är snöhögar. Det är inte alldeles otänkbart, men ändå ack så fel. Det är helt enkelt två vanliga högar med vit presenning över. Helt vanliga alltså.

Men nu är det hur som haver slutåkt med båt för i år. Finito. "Lady White" står på land och där kommer hon att få stå tills isflaken är borta och den snö som ännu inte har kommit har smält bort.
Och oj vad långt det är dit.... **suck**



:-)

Det här är en av mina favoritsajter :-) Lättroad som jag är så kan jag fnissa ihjäl mig åt alla galna saker som folk hittar. Och språkpolis som jag är så tycker jag sån´t här  är extra roligt.
Wohahahaha

:-)

P.S För övrigt har jag nu äntligen lyckats sparka ut det usla humöret. I´m back...typ :-) D.S

Jag promenerar i rask takt från jobbet mot Shell-macken för att köpa mig en lunchsallad. Självklart, som den goda trafikant jag är, så går jag på trottoaren. När vägen och naturligtvis även trottoaren, svänger upp på bron över Söderhamnsån, ser jag plötsligt hur en bil kommer farandes mot mig i hög fart. Det smäller till ordentligt när den kör upp på den typ två decimeter höga trottoarkanten och rakt mot mig!! Jag skrek nog... tror jag... Och farbrorn som körde bilen fick tag på ratten och lyckades svänga ut på vägen igen bara en halvmeter från mig. Han gasade på och körde vidare som om inget hade hänt. Själv var jag alldeles darrig. Och arg!
Rätt nära att jag blev klippt på mitten där...
Phu!

:-)

Vi kollar på Körslaget och Storebror gillar Roger Pontare.
"Han ser så gammal och fridfull ut"

:-)

Förra helgen började Pappan städa sin garderob. Mycket välbehövligt och således en rätt bra idé. Däremot lyckades han inte riktigt slutföra projektet, så nu har åtminstone jag ändrat åsikt i frågan. Jag tycker inte längre att det var någon bra idé.

I och för sig har Pappans garderob blivit väldigt "luftig" och det finns massor av plats för nya kläder där i, men sovrummet känns plötsligt mycket mindre och aningens oorganiserat. Nu när jag har haft en hel vecka på mig att tänka igenom saken så känner jag att jag föredrar att ha oredan instängd i en garderob. Faktiskt.

Päronträd är märkliga. Först blir det massor av päron. Små päron till att börja med förstås då och så får man vänta och vänta på att de ska bli mogna. Jaha och ungefär två dagar efter det att det första päronet blivit riktigt saftigt och gott så ramlar ALLA päron ner på gräsmattan. Det gäller alltså att vara rackarns snabb om man ska hinna med.
Idag har jag plockat en skottkärra full med fallfrukts-päron. Och jag har dessutom gjort det TVÅ gånger eftersom skottkärrsj***ln välte när jag precis var färdig.

Jag tycker inte om päron längre

:-)