Livet som Heson

Vi gick på gala i lördags. Röd matta, mingel, vingla runt med vinglaset lite käckt fastsatt i en grejj på förrättstallriken*, glada människor och prisutdelning.

Mycket trevligt på alla sätt och vis och extra trevligt när man lyckas kamma hem ett mycket fint pris.

Vi kan nu titulera oss: "Årets företagare 2012 i Söderhamns kommun"

 

Vad sägs om det va?! :-)

Trodde man inte 1996 när två snorungar (alias Heson och Pappan), knappt torra bakom öronen, bestämde sig för att starta ett företag inom it-branschen tillsammans med Farfarn. 

Men så här 17 år senare så... Hepp!

 

Här kan man läsa mer:

 

Å idag firade vi med lite tårta:

 

 

* Det var dock lite svårare än beräknat att få loss det där j*kla glaset så man kunde få i sig en klunk vin att skölja ner maten med, men det kanske fanns en tanke med det också... Det var nog ingen som blev särskilt rund under fötterna under förrättsminglet i alla fall ;-)

Nu ska vi prata väder.

Idag har det varit blandat. Alla sorters på en gång. Sol, regn, tokblåst, lite dimma, varmt och kallt. Men observera: Ingen snö!!! 

Det är bra.

I morgon får det vara i princip vilket väder det vill (men ingen snö är fortfarande mycket bra).

På lördag ska vi på lite fest och då vill jag helst ha sol. På söndag hade jag tänkt vårfixa på tomten (med en ordentlig betoning på första stavelsen så det inte blir något jul/vinter/snö-relaterat. Vill bara vara tydlig med det) så då beställer jag lite mer sol och helst ganska vindstilla. Och lagom varmt blir bra.

Men på måndag, då får det baske mig vara vilket väder det vill här hemma för då tänker jag ta med mig SysterYster på några dagars utlandssemester. 

Om solen skiner i Barcelona nästa vecka är det för övrigt helt ok!

 

:-)

Jag har försökt förr. Det funkade inte då och det funkade inte idag.

IPhones studsar inte!

Antingen går glaset sönder eller så slutar de helt enkelt att låta. Går att prata i, men ringer inte och ger inga ljud ifrån sig överhuvud taget.

Det är med andra ord ögonkontakt med telefonen som gäller från och med nu, så jag ser när det ringer..

 

:-)

 

Idag har vi haft "äntligen-är-våren-här"-kalas!

 

I det här huset kommer det aldrig mer att ätas köpepasta (med undandag för bråttomdagar och när latmasken slår till). Har ni inte provat att göra egen? Gört!! Så himla gott!!

 

:-)

Jag vet inte om det är förkylningsbacillen eller bara tråkigheten i att vara hemma från skolan i en hel veckan, men Lillebror har ägnat dagen åt att - hör och häpna - leka! Killen som i höstas plockade undan alla leksaker och allt lego för att tokfokusera på allt som har med hockey och fotboll att göra, har fått ett återfall. Han har byggt, lekt och haft hur kul som helst. Riktigt härligt att få trampa runt på lite legobitar i strumplästen igen!

 

 

:-)

Men sååå fruktansvärt trött man kan bli på förkylningsbaciller! Vi har haft ett i huset sedan ett par veckor innan påsk och det verkar ALDRIG ge sig av!!! Grrrrrr! Just nu är det Lillebror som drar runt på det och vi har under hela veckan försökt mota bort bacilluskeländet med diverse grejjer. Mycket vitlök i maten, stark mat, extra c-vitamin, massor av glass och så lite frisk luft på det, men INGET verkar hjälpa. Hur GÖR man?

 

:-(

Pappan i familjen har dragit till Frankfurt och roar sig bland musiker och instrument på någon form av gigantisk musikmässa. Här hemma har vi ångrat att jag tog ner julbelysningen i påsk eftersom det har varit lite som julafton idag:

 

Först blev vi nominerade till tävlingen "Årets företagare" i Söderhamns kommun. Blommor och diplom och gratisbiljetter till stor gala i slutet av april. Yey och hipp hipp hurra för oss!

Efter det var det paketöppning. Började med att öppna ett fönster för att överhuvudtaget få in det största paketet i huset. Fick god hjälp av tre starka farbröder så det gick ganska bra. Men öppna och montera fick jag göra själv. Å så här blev det: Tadah!

 

De hade till och med skickat med ett tomteskägg vilket ju höjde stämningen avsevärt!

 

Och som pricken över i:et kom brevbäraren med min mycket efterlängtade pastamaskin (en present till mig själv från mig själv), så nu laddar jag för att veva fram supertunn och jättegod pasta till helgen.

 

Ja, som sagt - värsta julafton :-)

Trots den ständiga kylan och snön så verkar barnen ha växt så det knakat under vintern. Fast de måste ha knakat lite tyst för jag har då inte märkt något. Förrän plötsligt nu när solen lyser på morgonen när man kliver ur sängen och faktiskt bidrar till att man känner sig en aning pigg och alert och har ögonen ordentligt öppna redan innan den första koppen kaffe. Nu ser jag plötsligt att Storebrors t-shirtar inte längre hänger nere vid knäna, utan mer slutar strax ovanför naveln. Och byxorna verkar automatiskt ha anpassat sig till sommaren för nu slutar de en bit ovanför fotknölen istället för att släpa i golvet. Lillebrors kläder har också blivit märkbart små på alla möjliga håll och kanter, så det var bara att sätta sig vid datorn och klicketi-klicka hem lite vårfina kläder från nätet. Synd bara att jag är lite dum i huvudet och inte tänkte på att det då gäller att beställa en, eller kanske till och med två storlekar större än den de har idag. Fast några grejjer passade i alla fall. Även om de flesta av just de som passade var till mig... För jag behövde visst också lite nya kläder, även om anledningen till det inte var att de jag redan har hade blivit för små...

Tokigt det kan bli...

 

:-)

 

 

Först ett inlägg om den härliga vintern och sedan ett överlyckligt om våren... Jaja... Jag är visst nöjd och glad för jämnan. Och så bloggar jag lite för sällan ;-)

 

:-)

Jag har sett tussilago!!!

Det finns hopp om livet, om våren, ljusare tider, värme och sol!!

 

Hurra, hurra och en gäng blandade småskutt!

 

:))

 

 

I går passade på att ta ner julbelysningen, rensa skafferiet från gamla pepparkakor och tvätta juldukar. 

Och nu står det väl inte på förrän det är midsommar...

 

:-)