Livet som Heson

Tamejtusan om det inte blev fredag igen! Det kändes rätt hopplöst där ett tag (onsdag morgon var förskräcklig), men det gick vägen den här veckan också.

Trevlig helg!

:-)

Jag mätte och kom fram till att 82 cm skulle vara funka.
Hittade en som mätte 80 och det var ju perfekt.
Montera, montera och baxa in åbäket i den pyttelilla skrubben bland gosedjur, bilar och lasersvärd.
Med ett visst våld så var den så på plats, Lillebrors nya byrå.
Snygg och praktiskt. Bara att börja lasta i kläder.
Ehh...Fast då hade det varit bra om man kunde öppna lådorna också.
I ett hus byggt 1927 finns det inget som heter "spikrakt". Så därför lutar väggen i skrubben en aning vilket gjorde att lådorna tog i dörrfordret. Grrrr!
Men skam den som ger sig. Heson gav sig på dörrfodret med en hammare så flisorna flög och nu minsann går det otroligt bra att öppna lådorna. Vem har förresten sagt att man absolut måste ha dörrfoder runt hela dörren? Den personen visste uppenbarligen inte vad han pratade om. Det går precis lika bra utan på en sida! Minst lika snyggt! Eventuellt kan man spackla över spikhålen som blev kvar men... äsch! Det är ordning och reda på Lillebrors kläder i alla fall.

Nu återstår bara att ta reda på oordningen som blev på resten av övervåningen när den gamla byrån kastades ut ur Lillebrors rum tillsammans med diverse andra pryttlar som inte behövs längre.
Men det får nog bli en annan dag det!

Phu!

:-)

Idag har jag lärt mig att alla luktar lite olika när de svettas.
Han som, alldeles säkert helt omedvetet fick mig att inse detta, var en farbror modell äldre som trampade crosstrainer bredvid mig på gymmet idag.

Vissa luktar blommor och andra luktar... eh... inte blommor




:-)

Och här sitter jag och bloggar när jag istället borde boka övernattning och långtidsparkering på Arlanda!
Inte bra, inte bra. Bara att ta sig i kragen och skärpa till sig, Heson!

30 dagar kvar till det här:



:-)

Om jag köper fyra bananer ena dagen och äter två av dem nästa dag, så kan man ge sig den på att de två som är kvar ser ut som små leopardbananer dag tre. Och det är inte kul. För jag KAN inte äta övermogna bananer. Det killar i halsen då serru! Men man vill ju inte springa på affären var och varannan dag bara för att shoppa bananer. Det blir för jobbigt. Fast bananer vill man ju liksom ändå ha på något sätt. Ett liv utan bananer är inget riktigt liv. (Läs: jag är så in i döden trött på dessa jä**la bananer, men äter dem ändå. Det ska visst vara nyttigt, har jag hört, och dessutom mättar de bättre än äpplen om man tänker ägna sin lunchrast åt att träna.)


Men hur som helst, så tänkte jag igår när jag handlade att jag skulle vara lite smart och köpa fyra gröna bananer istället för gula. Ja, för med tanke på hur snabbt gula övergår till att bli bruna så borde det väl gå lika fort för de gröna att bli gula, eller hur? Men nähähääärå. Strax innan träningen idag fick jag i princip bryta mig in i en grön banan, bara för att upptäcka att den var helt oätbar. Och om det inte inträffar ett mirakel under natten så kommer nog de två gröna som ligger kvar i fruktskålen att fortsätta vara gröna även i morgon.

Och vad kan man dra för slutsats av den här bananutläggningen då?
Jo. Bruna bananer är inte goda. Inte gröna heller. De gula är godast, men svårfångade.

Och tänk vad ni får lära er av att läsa min blogg. Gahhh! Informationen bara flödar!!

:-)

Förresten... fy tusan vad trött man blir av IT-konferenser! Totalt urlakad.
Eller om det möjligen kan bero på godsakerna...
Äsch!
Nya tag i morgon!

Go´natt så länge

:-)

Förstååå väl vad man får stå ut med i jobbet som webbutvecklare!
Idag var jag till exempel tvungen att åka tåg till Stockholm, klämma i mig ett par riktigt smarriga valnötssmörgåsar, dricka mängder av gott kaffe, äta en riktigt god sallad i plastlåda till lunch, och avrunda med nybakade kakor till eftermiddagsfikat. Phu!
Ja, och så en ganska arbetssam IT konferens på det, men det får man ju ta när man får så mycket godsaker.

:-)

Idag stekte jag kyckling i stekpannan. Och jag gjorde det ordentligt, för jag hade till och med olja på strumporna innan kycklingen var färdig. Om man har olja på strumporna blir det fotavtryck när man går. Oljiga fotavtryck är inte snyggt på ett svart klinkersgolv. Då kan man ta en disktrasa och torka upp. Nähe, det kunde man inte. Fotavrtycken försvann visserligen, men ersattes istället av disktrase-spår. Så när kycklingen är uppäten får man så lov att ta fram dammsugaren och sedan skurmoppen trots att städning inte alls står på schemat för kvällen. När man har skurat klart golvet är man inte längre så sugen på att montera ihop en IKEA-byrå, vilket var det man egentligen hade planerat att ägna sig åt.

Alltså: om ni tänker laga kyckling till middag i morgon, tänk först på vilka konsekvenser det kan få. Det kan hända att McDonalds faktiskt är ett bättre alternativ

:-)

Vi gick in på banken för att lämna en lapp. Och kom ut med en hel pappersbunt.
Eh... och hur gick det till kan man undra?

Jomen, det var väldigt enkelt. Banktjänstemannen såg att jag var ett perfekt ämne för att bli "Nyckelkund". Och eftersom jag inte riktigt hade något att invända mot det så ville han ha en tre fyra underskrifter på diverse olika papper. Jag fick kopior och avtal. Och när jag ändå blev nyckelkund så kunde jag få lite hjälp med placeringen av mina pensionssparar-fonder. Jaatack, sade jag förstås och fick fjorton papper till att skriva under, samt några fler avtalslappar att ta hem. Då kom Pappan på att vi nog behövde ordna upp våra betalkort och lite sådär. Jahaja. Lika bra att passa på. Det är ju inte varje dag man är in på banken nu för tiden. Fler underskrifter, fler avtal. Ja och så skulle vi byta bankdosor också. Skriva, skriva, skriva.

Phu!
45 minuter senare stapplade vi ut från baken, darriga av hunger och med en rejäl skrivkramp, men förhoppningsvis med lite bättre ordning på det ekonomiska.

Men man kan ju inte låta bli att undra: Känns inte en namnunderskrift på ett papper ganska förlegat? Det borde väl finnas något modernare sätt att verifiera att jag är just jag? Och finns inte begreppet "det papperslösa kontoret" i bankvärlden? Det är i så fall hög tid att någon tipsar dem om det. Så här kan man ju inte ha det på 2010-talet!

:-)

En frisör. En make-up-människa. En modefotograf. Några lampor. En fläkt. Två systrar.
Då blev det så här:


Vi var helt klart de snyggaste morsorna i hela Stockholms innerstad i lördags :-)
Okej, det kanske fanns några till som var relativt snygga, men... näe, de kom inte upp i vår nivå.
Inte en chans ;-)

Joråsåatte... Man kan ju inte vara ödmjuk jämt. Och vi VAR snygga, eller hur!!!???

Natt på Thelbacken.

Pappan sätter sig plötsligt upp i sängen och säger irriterat:
"Jaha och hur länge hade du tänkt att det skulle vara så här då?"
Mamman fattar ingenting, men sätter sig upp hon också.
Pappan fortsätter att muttra arga saker, vänder ilsket på kudden och fladdrar lite med täcket.
Mamman känner att hon är törstig och kliver upp medan hon yrvaket undrar varför Pappan är så arg och vem det egentligen är han skäller på.
Pappan river i:
"Vart ska du gå?"
"Törstig" är allt Mamman får fram medan hon trevar sig fram mot toaletten i mörkret.
När hon kommer tillbaka till sovrummet har Pappan lugnat sig och övergått till att tralla på Super Mario Bros-låten.


Mamman suckar och somnar om.
Pappan gör detsamma.


Helt normalt va?!

:-)