Livet som Heson

Det verkar som om decemberstressandet börjar redan i november i år. Onödigt! 

Får ta och fundera lite över det och se om det går att åtgärda. 

 

Och förresten:

Igår shoppade jag julblommor.

Idag kom snön.

Tror minsann att julstämningen börjar infinna sig en aning. Trots stressandet!

 

:-)

 

Vi pratade lite om tomtar också. Samtidigt som vi drack glögg och åt pepparkakor, alltså. Storebror är övertygad om att förra årets tomte var vår granne Ove. Lillebror trodde mer på att det var någon från kommunen. 

Konstigt... Själv har jag alltid trott att tomten kommer från Korpilombolo... Tänk om det skulle visa sig vara en helt vanlig kommunanställd. Vilken besvikelse...

 

:-)

 

Ja, jag veeet att det är på tok för tidigt, men ojojoj så gott det var!

 

:-)

 

Först hängde jag i hockeyhallen tills tårna var vita och kalla som isbitar.

Sedan tog jag mig en springtur runt stan så hela jag ångade och svetten rann.

Nu har jag duschat och upptäckt att värmepumpen i huset har stannat och inte går att få igång utan hjälp av värmepumpsreparatören (förhoppningsvis i alla fall!). Alltså kommer jag förmodligen att frysa snart igen.

Antigen är det upp eller så är det ner!

 

:-)

"Mamma, det var längesedan du gjorde något med så´na där stavar"

"Ehh... stavar?"

"Ja, du vet. Sådär så det liksom blir nå´t grejs"

"Eh... grejs?"

"Ja, men du vet! Virka eller vad det heter"

 

Kan konstatera att det här med handarbete inte är något vanligt förekommande inslag i det Karlssonska hushållet.

 

:-)

Idag goddagade jag på en ny kund med räkmacka runt munnen. 

Ja det var alltså jag som hade räkmackan runt munnen. 

Eller åtminstone spår av den.

Hoppas hon gillar räkor.

Inget vidare första intryck annars...

 

:-)

Helgens höjdpunkt:

Dirty Dancing på Chinateatern i Stockholm!! Känner mig fortfarande helt upprymd! Så. Himla. Bra!!! 

 

Helgens spänning:

Ett brinnande tåg på Centralen. Poliser, Brandmän, utrymning och - förseningar

 

Helgens hemligaste:

Heminredningsavdelningen på Åhlens City. Väl undangömd långt nere i källaren. Inte ens personalen på Åhlens café visste var det låg. Det tog två dagar att hitta dit (dock med paus för Dirty Dancing och lite annat)

 

Summa summarum:

En topppppenhelg!

 

Och det är min blogg. Jag får ha hur många p:n jag vill :-)

 

 

Jag hade bestämt mig för att inte lägga mig i Pappans och Lillebrors packande inför dagens resa med hockeylaget. Men så fick jag lite tid över igår kväll så jag tänkte att jag ju kunde passa på att steka de där äggen de skulle ha till matsäcksmackorna. Så blir det inte så stressigt på morgonen när de ska iväg, liksom. Och sedan var jag ändå vaken när de skulle ge sig iväg i morse, så jag hjälpte till lite med att leta efter en bra väska till packningen. För säkerhetsskull kollade jag att de hade kontanter, gympaskor och handduk med också. Men annars lade jag mig nästan inte i någonting alls. De fick verkligen sköta det hela HELT på egen hand.

 

Själv ska jag också iväg. Till Stockholm. En timme kvar innan avfärd hade jag fortfarande inte varken strukit kläder eller packat. Och biljetten... var har jag den? 

 

Hmm... Sköt dig själv och skit i andra heter det visst...

 

:-)

 

Trots att jag är ruskigt nära 38 nu, så har jag - tro det eller ej - ett helt gäng mjölktänder kvar. Jag är lite av en sevärdhet när det kommer till tänder faktiskt, men det är en annan historia. Hur som helst så var jag till tandläkaren idag och enligt henne så börjar det visst bli dags att växa upp nu. Mjölktänderna ska bort. För dryga tusenlappen ska jag få den äran att göra någon form av multimega-röntgen av hela garnityret och efter det ska jag få gå på ett terapisamtal. Ungefär där, när just ordet "terapi" nämndes, så kände jag att jag kanske inte alls har någon lust att växa upp. Inte om man redan i förväg måste gå på ett terapisamtal... Hu! Vad tänker de göra med stackars lilla mig egentligen? Och om jag dessutom måste betala en hel tusing bara för några röntgenbilder och lite prat så undrar man ju mycket försiktigt vad själva ingreppet med att byta ut alla tänder kommer att kosta...

Nåja. Vi får väl se hur det går. 

 

Fortsätting följer...

 

:-)

Jaha och vem har ställt en påse dumlekolor framför kaffekopparna i skåpet??!? 

Besvärligt det blev nu då...

Men det är väl bara att ta tjuren vid hornen (läs ta kolan ur påsen) och helt enkelt offra sig på att smaska upp dem om man ska kunna komma åt kaffekopparna och få sig en kopp kaffe.

Jobbigt...

 

 

:-)

Jobbat

Plinkat lite tjusiga julstämmor på pianot

Lagat middag

Handlat

Bakat cupcakes och dumlekakor

Räknat minus med Lillebror

Hjälpt Storebror att forska lite om zombies

Tvättat lite

Målat klart i Storebrors rum

 

Ibland har man visst hur mycket ork som helst.

 

:-)

 

 

Man använder översidan av sitt vänstra pekfinger oftare än man tror. 

Sådetså!

Och hur jag har nu kommit fram till denna sanning undrar ju ni förstås? Jo, förstår ni, sedan jag slarvade en aning med vassaste kniven när jag skar fläskfilé i lördags, och råkade skära mig just på vänstra pekfingrets översida, så har jag förbrukat MINST tjugo plåster. Bara för att jag tydligen använder det där j*kla fingret och dess översida hela tiden. I söndags tog jag t ex av plåstret och tryckte på knappen till taklampan i lekrumet så jag var tvungen att sätta på ett nytt. För att inte tala om när jag låste toadörren på jobbet igår. Eller när jag hängde tvätt och råkade komma lite för nära en vass kant på torkställningen.

Därför vet jag det.

 

:-)

 

Efter att ha målat om i Storebrors rum har uttrycket

"Jag har fått färg i ansiktet"

plötsligt en ny betydelse.

Liksom mer bokstavlig om man säger så..

 

:-)

Jag har kört fast lite. Det finns mest bara trista, tråkiga, arga, frustrerade, irriterade, okonstruktiva (etc, etc) tankar i mitt huvud. Och så har det visst varit i typ ett par veckor nu. Det hela grundar sig i att jag känner mig lite lurad på konfekten (som det så snitsigt heter). Eller om man talar lite mer klarspråk: det blev inte alls som jag tänkt mig. Så nu har jag gett upp och försöker analysera hur det kunde bli som det blev. Och det är här alla trista, tråkiga, arga, frustrerade, irriterade, okonstruktiva tankar dyker upp. Vad har jag gjort fel? När exakt blev det fel? Är det kanske inte jag som har gjort fel? Vad kunde jag ha gjort annorlunda? Vad kunde övriga inblandade ha gjort annorlunda? Hur ska jag kunna förmedla det jag hade tänkt och hoppats på så att det inte missförstås? Och så håller det på. Om och om och om igen... Inte särskilt kul alls. Mest deppigt. Men vem vill gå omkring och deppa? Inte jag i alla fall. Så i morgon är det gilla läget för hela slanten, hela dagen som gäller. Så blir det nog bra så småningom. Hoppas jag...

 

:-)

Igår gick jag och Farmorn på jazzklubb. Mest för att hennes arbetskamrat är med i bandet som spelade. (Eller egentligen bara därför) Och själv gick jag med för att Farmorn inte skulle behöva gå ensam. Övriga i publiken gick förmodligen dit för att de gillar jazz. Eller för de goda smörgåsarna man kunde köpa i pausen. Med tanke på dem skulle jag nog kunna tänka mig att gå dit igen. Fast med tanke på jazzen så avstår jag nog ändå... Men bandet var riktigt duktiga på stämsång och på att vara glittriga och liksom... ja... jazziga, om man säger! Funderar också på att bli så. Glittrig. Lite discokula.Men jazzen är inte riktigt min grej. Låtar från 1900 kallt där varje musiker i bandet måste spela ett tvåminuters solo i varje låt. Och dessutom måste man komma ihåg att applådera efter varje solo. Nä. Jag håller mig till Bo Kaspers ett tag till jag

 

:-)

Med en dryg vecka kvar till tolvårsdagen hände plötsligt något. Rymdraketerna åkte ner från väggen, den sista mjölktanden lossnade och fingerboard-ramperna lades ut till försäljning på Blocket. 

Min lilla kille har visst tagit ännu ett steg mot att bli stor!

Nu väntar vi bara på målbrottet...

 

:-)