Livet som Heson

Ni vet Lillebrors nya kompis. Han var här idag igen. Kul kille faktiskt. Idag doppade han tungan i ett lass rykande varma stuvade makaroner. Som om det inte vore nog med de två gipsade handlederna, liksom...

:-)

Jag brottas med ett I-landsproblem av stora mått.
Hur gör man för att bestämma sig för vilken kanarieö man ska åka till? Och sedan ska man välja ett hotell också. Ett barnvänligt. Gärna på lagom promenadavstånd från restauranger och aktiviteter. Eller ett all inclusive då, men med närhet till en stad så man kan se sig omkring lite. Luftkonditionering är ett plus och självklart nära till stranden och en schysst pool. Ja och så får det inte vara allt för dyrt förstås.

Som sagt, grovt I-lands problem. Men ändå...
Vad tror ni om Lanzarote i november?

:-)

Lillebror ska få nya tapeter.
Mamman tycker: vita med någon liten färgdetalj. Kanske en cool fondvägg med typ StarWars på.
Lillebror tycker: svarta med kanske lite grått. Eller silver.

Kommer att bli spännande det här.

:-)

Alltså, det här med valet... Kan vara en av de tristaste saker man som vuxen måste försöka bry sig om, men ändå ganska viktigt. Om man inte orkar uppbåda energi till att sätta sig in närmare i de olika partiernas budskap så kan man göra ett snabbtest här! Sveriges radios och Svts "Valkompass". Mycket praktiskt. Det tar en kvart eller så och plötsligt har du bestämt dig.

:-)

Idag har jag tvättat juldukar.
Det var:
Oväntat.
Inte så kul.
På tiden.


:-)

Kom inte hösten lite väl plötsligt i år?
Jag har liksom inte vant mig av med korta tights och t-shirt ännu och så blir det inte varmare än 13 grader på hela dagen!
Det är inte ok!
Jag är inte färdig med sommaren ännu!
Men om jag surfar runt på hm.com en stund så kanske jag känner mig lite mer redo sedan?!
Jag får nog prova det tror jag.
Jo.
Jag gör det!

:-)

Lillebror gick till Sexårs idag, trots allt. Aningens motvilligt, men han gjorde det. Och tur var väl det för idag hittade han en ny kompis och jag tror att livet blev lite roligare med ens! Den nye kompisen var en riktigt trevlig åttaåring som presenterade sig med förnamn, mellannamn, efternamn, adress samt visade stolt upp sina två gipsade armar som han fått när han ramlat ur en gunga för ganska många veckor sedan. Han gillade allt som Lillebror gillar (tv-spel, spioner, gangsters och sånt där ni vet), samt min grillade kyckling vilket självklart genererade extrapoäng hos mig :-)

Något säger mig att det kommer att kännas lite roligare att gå till Sexårs i morgon.
Hurra hurra!

:-)

Idag kan ha varit jobbigaste morgonen ever i mitt liv som förälder. Jag brukar liksom inte gråta en skvätt när jag lämnar av barnen. Dåligt samvete har jag ju såklart ibland, men tårar, darrande underläpp och klump i magen... nej. Men har man en liten sexåring, som plötsligt blivit stor och börjat på Sexårs, men som verkligen, verkligen inte vill vara där bland de andra skolbarnen och man måste lämna honom fastän han är riktigt, riktigt ledsen. Ja.. då är det inte kul. Och då går det som det går. Mamman bölar.

Bästaste Storebror gjorde vad han kunde för att peppa Lillebror vid frukostbordet. Han är ju lite av en expert i ämnet "Jag-vill-inte-gå-till-skolan" och hade en hel massa råd och tips till Lillebror om hur man gör för att stå ut. Men inget hjälpte. Inte ens när han förklarade att han av egen erfarenhet vet att det faktiskt tar någon vecka innan man börjar få roligt på skolan, så ville Lillebror gå dit. Nope!

Då är det en himla tur att Lillebror går på världens bästa skola, med världens bästa fröken som förstår hur man hanterar en ledsen kille. Och man blir som förälder, riktigt riktigt glad när hon ringer efter någon timme och talar om att hon har lyssnat länge på Lillebror när han förklarade hur det känns och att de sedan såg till att försöka hitta en lösning på problemet. Och att han, när vi kom hem, faktiskt tycker att han har haft en helt ok dag i skolan och eventuellt skulle kunna tänka sig att gå dit i morgon igen. Helst inte, men om han är tvungen så kan han nog tänka sig att försöka stå ut.
Så det blir nog bra.
Ändå.
Tillslut.
Phu!

:-)

Jag har lite svårt att stava till "ung". Det vill gärna bli "ugn" istället.
Samma sak med "lugn" som ofta blir "lung".
Idag upptäckte jag att även "pension" är lite klurigt.
Denna upptäckt gjorde jag under ett möte med en kund från ett av Sveriges största pensionärsförbund.

www.enmanligkroppsdelsomintebörnämnaspåkundmöten.se

Oops!


:-)

Ett tag tyckte jag det var rätt kul med nyhetsbrevs-mail. Ni vet, som: "50% rabatt på långkallingar" eller "Handla för endast 600 kronor och få en picknickkorg, ett usb-minne och en nackkudde på köpet". Vi snackar nu alltså om att det var roligt i tidernas begynnelse när man precis hade fått en e-postadress, och sedan har de bara hängt kvar. Det kändes liksom trevligt som omväxling till de jobbmail som trillar in under dagarna. Men efter att ha ägnat en alldeles för lång stund av första arbetsdagen efter semestern åt att rensa bort sådana mail från inboxen, så har jag nu bestämt mig för att avregistrera alla som jag ändå inte är intresserad av. Övriga sorteras in i en mapp som jag bara får öppna om jag har megatråkigt eller har planerat att göra ett inköp av något slag. Har hållit på i prick en vecka nu och jag sorterar och avregistrerar fortfarande. Jeeeses! 

Jobbmail och nyhetsbrev... vid lite eftertanke vore trevligt med en och annan blogg-kommentar emellan åt också ;-)

Kanske någon kan tipsa om något bra ställe dit man kan ta med sig sin familj för lite sol och bad i november?

:-)

När man står i en megalåååång biljettkö med typ 73 personer före, så blir man riktigt glad när en man kommer fram och frågar om man vill ha en kölapp eftersom han råkat ta två och vips så har man bara 5 personer före. Riktigt bra det!

Har man åkt karusell fyrahundraåttiosju gånger och känner att man absolut inte orkar åka mer, så blir man lite glad när man upptäcker att man bara har en biljett kvar. Den karusell som Lillebror absolut vill åka kostar tre, så man visar upp det nästan tomma biljetthäftet, beklagar och tänker att nu kanske vi kan komma härifrån medan Lillebror fortfarande orkar stå på benen. När det då kommer fram en tjej och säger att man kan få hennes biljetthäfte eftersom hon ändå inte ska åka mer, så blir man plötsligt aningens mindre glad. Faktum är att man får behärska sig för att inte ge henne en rak höger eftersom man är så in i baljan trött och hungrig och väldigt, väldigt trött på karuseller.
Fast det var ju snällt, det var det....

:-)

Hemma igen efter det lilla helgäventyret! Jag rattade bilen lugnt och säkert fram till Kista Galleria och vi hade till och med några minuter över innan det var dags för bio. Lite shopping på det, samt middag i Food Courten innan vi åkte vidare mot Söders höjder.Gick som en dans hela vägen, ända tills det var dags att parkera. Det var visst konsert i Vitabergsparken och alla hade tagit bilen dit :-( Att leta parkering ingick inte i min plan och vid det laget var både jag och barnen ganska trötta. Så vad göra? Man får helt enkelt parkera ändå. Lite på trekvart och precis i en kurva, men vad tusan...

På lördagsmorgonen hämtade vi upp Pappan på Centralen och sedan gjorde vi Gröna Lund ordentligt under eftermiddagen och kvällen. Middag på Kinarestaurang och sedan ett glas vin på Farbror Andes balkong. Och innan vi styrde hemåt i går, så passade vi på att hälsa på hos Storebrors bästis Erik som flyttade till Handen i början av sommarlovet. Riktigt roligt!

Summa summarum: En helmysig helhelg i storstan med omnejd

:-)

När man ska på en stooor biograf (alltså inte lilla Svea Bio i Söderhamn), så kan det vara bra att köpa biljetter i förväg. Det är i alla fall något jag inbillar mig. Om inte annat så kan det vara praktiskt med tanke på att man då slipper stå i en lång biljettkö när man kommer resandes med bil långväga ifrån och inte är riktigt säker på när man anländer. Det gäller att minska stressfaktorn liksom. För har man åkt hela långa vägen och lovat barnen bio, så vore det väldigt tråkigt, för att inte säga katastrofalt, om man inte fick plats på den utlovade filmen.

Det var dock svårare än jag trodde att lyckas med det lilla beställningsprojektet. För min bank har bestämt att man inte längre bara kan uppge sitt kortnummer när man köper grejjer på nätet. Man måste ha en liten programvara som hittar på tillfälliga kortnummer installerat på sin dator. Jag började såklart med att boka biljetter på min nya dator där jag inte har det programmet. Börja om på den gamla datorn. Skapa ett kortnummer, men då visar det sig att man inte kan använda sådana nummer på SF-s webbplats. Försöker med det vanliga kortnumret. Missar en siffra. Göra om. Missar en annan siffra. Göra om. Medges ej av banken. Göra om. Medges ej av banken. Göra om. Ahh! Nej just det ja. Det var ju det här med att man inte får använda kortnumret!
Hmm....

Resultat: inga förköpta biljetter och vi måste ge oss av mot Filmstaden i Kista lite extra tidigt i morgon så att vi är säkra på att hinna fram i tid.

:-)

P.S Anledningen till ett biobesök i just Kista är att det ligger på ett alldeles ypperligt bra avstånd från farbrorAnde som ska få äran att trängas med familjen K i sin lilla etta i helgen. Och något måste vi ju roa oss med i väntan på att han kommer hem från jobbet, eller hur :-) D.S

P.S.2 Jag hoppas ni observerade den ovanligt snitsiga rubriken på det här inlägget ;-) D.S 2

Igår bestämde jag mig för att ta tag i projekt ladda-upp-bilder-för-framkallning. Jag vet att det kanske är en aning omodernt, men jag gillar faktiskt att ha bilder i ett album (läs i en oorganiserad hög av föpackningar från fotofirman)! Faktiskt. Däremot ogillar jag själva proceduren med att ladda upp bilderna så pass mycket att jag inte har gjort det sedan oktober förra året... (note to self: skärpning Heson!). Igår kom jag till den 12 december. Idag har jag betat mig igenom julen, vintern, påsk, fjällen, skolavslutning och semester. Alltså jag har valt ut bilder. Nu ska de ju laddas upp också.

1 timme 41 minuter och 17sekunder kvar....


:-)

Om du har tre vilda barn i huset som antingen leker Karate Kid så småbröder och kusiner flyger över köket, eller förtvivlat letar efter en Ben10-klocka som har försvunnit och du känner att du behöver avleda dem en aning, så kan det eventuellt hända att du kommer på den briljanta idén att du ska göra milkshake. Eventuellt, alltså. Om så råkar vara fallet så kom ihåg att låta de frysta jordgubbarna och glassen stå framme en stund innan du stoppar dem i matberedaren. Djupfrysta jordgubbar + stenhård glass = trasig matberedare.
Ett litet tips bara...

:-)

Familjen K orkade inte laga middag ikväll (läs: det var slut på gasol i gasolgrillen, det regnade för mycket för att tända kolgrillen och vi har under sommaren glömt hur man lagar mat på spisen) så vi gick på restaurang istället. Kinarestaurang.
Det finns bara en i lilla Söderhamn, men den är mycket speciell och klart värt ett besök om man har vägarna förbi. Den servicen som finns (läs: inte finns) liknar inget annat, men servitrisen är oftast mycket underhållande och maten är hyfsad. Storebror och Lillebror var inte riktigt beredda på den kines-svenska dialekten hos servitrisen och såg ut som två fågelholkar samt tappade totalt talförmågan när hon frågade om de ville dricka "Cola, Fanta, Splajt, Tlokadelo eller Fluktsoda". Storebror tog en Tlokadelo. Lillebror drack Fanta. Pappan och jag beställde varsin lättöl och servitrisen förklarade att man "fål köla bil" när man dricker det men inte om man dricker "stalköl". Servitrisen skrattade. Storebror och Lillebror bara gapade. Pappan och jag fnissade. Lillebror hjulade från soffan ner på golvet. Storebror spillde ut Tlokadelon. Alla provsmakade allas mat. Storebror provade jättemycket soja på riset och hävdade att det var jättegott. Storebror åt inte upp sitt ris. Lillebror ville pyssla en julgran av servetten. Tyvärr hade vi ingen grön penna med oss och servetten var rosa, så det gick ju inte. Finns inga rosa julgranar.
Vi betalade och åkte till Mormorn och Morfarn och spelade basket.

Lugnt och harmoniskt som vanligt
:-)

Jag är en mycket populär person. Det märker man tydligt när jag t ex är på stranden med min familj. Då vill kusinOtto att jag ska åka plastkrokodil, Storebror vill veta var man köper en groda samt vad den kostar, hur den ska bo och hur stor den blir och eventuellt om det kanske är bättre att köpa en orm, och KusinSigne vill att jag ska titta på när hon gör konster i sanden. Samtidigt!
Ett besök på stranden känns inte alltid så avslappnat om man säger....
Tur ändå att jag gillar att vara så populär

:-)

Jo vi var ju till IKEA häromdagen... För att göra en ganska lång historia kort så fällde vi ut armbågarna och kryssade oss fram bland alla andra människor som också tyckte att det var en bra idé att shoppa värmeljus och servetter just den dagen. Vi hade just ätit lunch och delat bord med en trevligt holländsk farbror och hans fru som åkte till det stora varuhuset enbart för de goda köttbullarnas skull. Botaniserade runt på porslinsavdelningen som bäst när det började ropas ut personalmeddelanden i högtalarna titt som tätt. Det var något om "Kod tusen" som gjorde att det plötsligt dök upp personal överallt. Först verkade de rätt så coola, även om de såg aningens frågande ut, men efter en stund - ungefär samtidigt som Storebror hade bestämt sig för att provligga ett badkar och därmed var rätt så försvunnen för oss övriga som letade efter honom med blicken lite högre upp - kom ett nytt meddelande:
"Knaster knaster... Ett kundmeddelande. Utrym varuhuset!"

Kanske inte ordagrannt så, men det var i alla fall det som skulle ske. Och ett sådant meddelande är ju inget man bara struntar i, även om inte ens personalen verkade ha riktig koll på vad "kod tusen" betydde. Det var bara att parkera kundvagnen och leta upp närmaste nödutgång. Lugnt och stilla. Ok, lite panikartat blev det i en och en halv sekund innan vi hade lokaliserat Storebror som lugnt låg kvar i badet, men jag är rätt bra på att se cool ut, så jag fortsatte med det. Lokaler/hissar/toaletter etc utan fönster är inte min grej kan man säga. Man kan även beskriva det som att jag blir lätt hysterisk när det är trångt och man inte ser ut, vilket inte var riktigt passande i det här läget. Men hur som helst. Jag var cool, Storebror återfanns, vi lämnade våra grejjer och gick ut genom nödutgång nr 10. Utanför stod en brandbil och lite fler personal.
Ingen rök. Ingen eld.
Falskt alarm!
Phu!

Det man undrar över lite så här i efterhand är varför folk satt kvar i restaurangen och åt i godan ro vilket man kunde se när man kom ut? Och varför man släppte in folk i varhuset samtidigt som man släppte ut folk genom nödutgångarna? Hmm... Tror att IKEA har lite att jobba på där, men nu vet i alla fall vi att man ska göra sig beredd på att utrymma om det börjar snackas om kod tusen i högtalarna.

För övrigt så shoppade vi (när vi blev insläppta igen) mycket roliga istärningslådor (slut på vanliga tråkiga iskuber. Nu blir det isfiskar och issjöstjärnor istället!). Och servetter. Och värmeljus. Och lite mer grejjer som vi inte visste att vi behövde...
Nästan ett helt vanligt besök på IKEA alltså!

:-)