Livet som Heson

Att vara sex år gammal och börja på fritids kan vara rätt omtumlande.

Kvällen innan är man riktigt pirrig i magen och känner att det nog vore bättre att fortsätta på dagis ett tag till.
Men när det väl blivit morgon och dags att ge sig iväg så känner man sig ändå rätt så nöjd där man sitter med sin nya, snygga Nike-rygga i knäet. Särskilt när Storebror mycket imponerat har godkännt outfiten och konstaterat att man faktiskt nästan ser ut som om man går i tvåan (Åtminstone om man tittar bakifrån). Väl framme på fritids så kan man inte låta bli att ta små skutt från bilen och in och sedan vinka glatt till sina föräldrar. Rätt ok, liksom.
Och sådär direkt efter fritids så tycker man fortfarande att det var ett rätt trevligt ställe. Däremot när man ska sova... då är det lätt hänt att man börjar fundera på detaljerna... Det fanns faktiskt nästan inga leksaker. Och de saker som fanns var totalt urtråkiga. Och vad tusan ska man pyssla med på fritids var eviga dag om det inte finns något kul att leka med? Ok, det fanns ju kompisar och sådär, men de var också rätt så tråkiga.
Näpp. Tänker inte gå dit i morgon! Ok, kanske då...

Stackars liten Lillebror...

:-)