Äntligen!
Storebror började sin karriär som skolbarn i en klass där fröken var mycket sträng, krävande och med stort fokus på gruppen i sin helhet och minimalt fokus på individerna. Dessutom hade hon gammalmodiga metoder och sätt att se på undervisningen. Storebror trivdes inte.
Sedan fick han en ny fröken som var välidgt snäll, inte alls särskilt krävande och med stort fokus på varje individ. Hon hade också ganska gammalmodliga metoder, barnen gillade henne men hon lyckades inte få någon ordning i den stökiga klassen. Storebror trivdes inget vidare nu heller.
Men nu: Två fröknar som hjälps åt. Båda är i 35-årsåldern, med nya idéer, nya metoder och de kan bemöta, åtminstone vår 12-åring, på ett sätt som han förstår och uppskattar och verkligen kan ta till sig. De får använda datorer i skolarbetet, har fått varsit usb-minne att ta hem läxuppgifter på, läxa är något de har när det behövs och inte "bara för att", arbetet är mer fritt och på samma gång mer ansvarsfullt. Man har verkligen fokus på var och en. Ser alla och hjälps åt för att hitta arbetsmetoder som passar varje barn. Storebror älskar´t! Fast han försöker hålla en cool min - herregud hur skulle det annars se ut ;-)
.Idag var vi på utvecklingssamtal och all det beröm som fröknarna öste över honom gjorde att han var helt lycklig resten av kvällen. Jättemycket fokus på de bra sakerna, pepp som bara den och så litegrann om det han behöver tänka på att försöka förbättra. Härligt!!!
:-)
Kommentarer
Trackback
