Läggningsproceduren
Vet inte om det har med mig att göra, men Storebror har alltid varit extra krånglig när det är Mammans tur att sköta läggningen. Jag kanske utstrålar något som Pappan inte har. Något som inbjuder till att tjata lite extra och liksom gnussa omkring i sängen och så har man bara SÅÅÅ himla mycket som man måste berätta eller fråga om.
Igår slogs det ju rekord i läggning, men idag går det sååå segt. Igår tog det sammanlagt 10 minuter från tandborstning till den första snarkningen. Nu har vi nog hållit på i 35 minuter. Minst! Storebror ligger nu i min säng och jag hör hur han viskar lite emellanåt: "Åhhh...det skulle vara mycket mysigare om man hade någon att gosa med...det är så svårt att sova annars..." Men Mamman är hård idag. Nu har han bevisat att han kan somna själv, så då finns det ingen återvändo. Tänker INTE lägga mig där bredvid igen. Hur gullig han än är :-)
Vi har precis beställt en lite för tidig påskpresent - ett nytt tv-spel, så nu ligger Storebror och funderar på det hela tiden, vilket gör att han inte kan sova (=hans egna ord). "Du får försöka tänka på något annat istället då", sade den nu allt mer desperata mamman (vill gå ner och duscha lite, betala några räkningar, beställa lite kläder från HM, diska, mm, mm) "Men min hjärna tänker av sig själv. Jag kan inte hjälpa det!" ...och det känner man ju faktiskt igen :-)
Ok. Nu har jag en ny taktik. Räkna får. Han ser väldigt koncentrerad ut.... vi får se om det funkar... "Det var bara 20. Nu tog det slut på får" Hi, hi! "Räkna igen".... oj! Nu kom de en gäsp i alla fall...och en snarkning...Jo, banne mig! Jag tror han sover!
