Livet som Heson

...kan vara mycket påfrestande. Hade 10 stycken hemma i går och det gör jag INTE om :-) Det var barn överallt!!! Något som man förundras över är att en sjuåring tycks ha någon koppling mellan benen och munnen. Så fort benen rör sig lite snabbare än promenadtakt så öppnas munnen i ett stort vrål. De kan bara inte låta bli att skrika när de springer - och när tio stycken springer samtidigt... suck... ni kan ju tänka er själva... Nästa år blir det lokal - en stoooor med massor av golvyta att bara springa på samt arrangerade lekar vid bestämda tidpunkter. Jag hade ju sett framför mig att ett gäng 7 åringar inte skulle ha några som helst problem att sysselsätta sig i ett par timmar, med avbrott för lite fika och varsin godispåse, men ack vad jag bedrog mig! Efter en timme kom en kille och KRÄVDE att det skulle ordnas en ordentlig lek! "Men vaddå!!?? Blir det inga lekar?! Men ååååå!!!!!", så det var ju bara till att improvisera. Gick inget vidare... jag är usel på lekar. Dansstopp blev det tillslut, men det gick, som sagt, inte så bra. Slutade när Lillebror råkade dansa omkull med sin gitarr och landade på Felix arm, så... de sprang några varv istället tills någon kläckte idén om kurragömma. Det gick rätt bra... ett tag... tills det plötsligt blev misstänkt tyst i huset och jag insåg att hela kalaset hade flyttat ut på gräsmattan i bara strumporna. GRRRRR!!!

Nåväl... efter två timmar var det bara pärlsocker och slamsor av presentpapper kvar. En och annan kvarglömd godispåse också. Själv kände jag mig rätt utpumpad....Pappan hade - passande nog - repning precis när det var kalasdags och kom hem lagom tills den värsta röran var bortstädad. Nästan så jag undrar om det var med vilje ;-)