Livet som Heson

Jo, just det... Rullskorna... Ser ut som vanliga gympaskor, fast med två små hjul mitt under hälen. Storebror har sett dem på TV och önskat sig och önskat sig och önskat sig. För ett par dagar sedan såg vi dem i en broschyr från Barnens Hus. Det var gråt och tandagnisslan eftersom Mamman envist vägrade att ens åka och titta på dem. De kostade waaay tooo much. Och av erfarenhet vet jag hur fort 7-åringar kan tröttna på saker, så... Nej har jag sagt. Men i går kväll när Storebror kopplade på rådjursögonen och några krokodiltårar och lovade att han skulle betala hälften själv så föll Mamman till föga och lovade ett besök på Barnens Hus (rackarns unge som vet precis hur han ska övertala mig... :-) !! ). Men bara för att titta. Om de inte såg ut att vara värd alla slantar de kostade, så skulle vi inte köpa några. Så var dealen. Fast i ärlighetens namn så förstod jag ju att det inte skulle stanna vid det... De var svindyra, men nedsatta med 200 kronor och han lovade ju att betala hälften med sina egna pengar, så. Ja... vi kom helt enkelt ut därifrån med ett par rullskor. Har ägnat kvällen åt att åka runt kvarteret. Storebror med sina rullskor och jag och Lillebror på cykel strax bakom. Så var det dags för mig att inkassera halva summan. Vi öppnade Storebrors kassaskåp för att räkna fram rätt antal hundralappar och hittar - kolapapper!!!! Snacka om lurad! När jag tänker efter har jag gått med på just den här typen av deal fler än en gång, men...inte så pass ofta att sparslantarna borde ha tagit slut... eller har jag det? Hmmm... blir nog ingen veckopeng på ett tag i alla fall. Och själv ska jag leta upp en kurs om hur man gör för att motstå rådjursögon och krokodiltårar!