Borta bra men hemma....?
Storebror brukar bli lite kompis-sugen efter ett par dagar i stugan, eller i båten eller var vi nu är. Då sätter han igång med stora tjata-om-att-vi-måste-åka-hem-kampanjen.
"Ni vill bara vara borta hela tiden och jag får ALDRIG leka med mina kompisar!!!"
"Så fort vi kommer hem börjar ni tänka på vart vi ska åka nästa gång så jag får ALDRIG vara hemma!!!"
"ALLA mina kompisar är bara hemma hela tiden, men jag, jag måste åka bort hela tiden!!!"
Tja... och så vidare och så vidare. Ni fattar.
Det blir lätt lite påfrestande för Mamman och Pappan som gärna vill att Storebror ska vara glad och ha roligt på sin semester men samtidigt försöker upprätthålla en hyfsad nivå på sin barnuppfostran och inte ge vika för tjat. Men tillslut är det ändå nästan slut på rena underkläder eller driksvatten eller något annat och postlådan svämmar över, tomatplantorna slokar hemma på altanen, så... vi åker väl hem då.
Knappt hinner vi ur bilen innan Storebror har sprungit iväg/ringt till någon kompis och vips så är han borta! 9 gånger av 10 (ja... eller åtminstone 5 gånger av 6... så många gånger har vi ju inte varit borta åndå...tror jag) så kommer det en förfrågan om att få sova hos kompisen också. Så han är puts väck i typ ett dygn innan han dyker upp här hemma igen.
Och så tycker han att vi aldrig är hemma ;-)
