Livet som Heson

Pappan har varit typ stendöv i ett par veckor. Eller egentligen är han alltid mer eller mindre döv, men nu har det slagit alla rekord. För typ en vecka sedan konstaterade han att det nog måste vara en vaxpropp. Sedan dess har jag hittat små bomullstussar med något otäckt kletigt på både i sängen och inne i badrummet och Pappan själv har varit i någon slags Revaxör-bubbla. Lätt irriterande måste jag erkänna. När jag inte orkade höra mer tjat om hur mycket vax som kom ut vid den 38:onde öronsköljningen så satte jag igång jamen-åk-till-distriktssköterskan-och-spola-öronen-en-gång-för-alla-kampanjen modell större. Jag har TJATAT om det i flera dagar. Mot bättre vetande, för tjat brukar få rakt motsatt effekt på Pappan vilket jag borde ha lärt mig vid det här laget. Men men... Tillslut ringde han till Rådgivningen (himla med ögonen - jag sade ju distriktssköterskan inte rådgivningen!!!) och gissa vad den snälla rådgivningssköterskan sade!?! Jo: Gå till distriktsköterskan och spola öronen så ska du se att det blir bra!
Hehehe. Det var inte lätt att hålla sig från en elak vad-var-det-jag-sa-kommentar, men jag avstod :-)

Igår gav han sig iväg och kom hem med nya öron och kunde konstatera att han hade haft ett monster till vaxpropp i den ena örat och en aningens aningens mindre variant i det andra. Så nu hör han plötsligt ALLT.  Till exempel att X-boxen surrar som en skördetröska (eh... dålig liknelse, men MYCKET i alla fall!) och att det skvalar i elementet i sovrummet så man blir kissnödig bara man kliver in där, etc etc.

Så nu borde jag ju vara nöjd och glad, men dessvärre så insåg jag tidigare idag att jag nog också har en vaxpropp... Så jag måste nog avlägga ett besök hos distriktssköterskan jag med. Men först ska jag Revaxör-a i några dagar och säga VA? extra mycket. Hehe!! Hämnd ;-)