Hur man skrämmer upp sina dagisfröknar

Lillebror var försvunnen på dagis i går. I en hel timme faktiskt. Fast det tog ungefär 50 minuter av den timmen innan dagisfröknarna upptäckte att han var försvunnen, så egentligen var det kanske bara 10 minuter. Det beror på hur man räknar. Men jag gissar att dagisfröknarnar tycker att 10 minuter låter bättre än en timme. Om jag får gissa.

Det var nämligen så här: Lillebror tycker inte det är så roligt att vara ute och leka just nu. Och jag kan faktiskt förstå honom. Så efter mellis när fröken säger att alla barn ska gå ut och leka kryper Lillebror istället in i kojan i djungelrummet. Längst in där fröken inte kan se honom. Och så går alla barn ut, utom Lillebror. Fröken räknar in alla barnen och får det att stämma. Flera gånger under den närmsta timmen räknar hon, men så upptäcker hon plötsligt att en av mössorna som hon tror att hon känner igen och som hon har räknat flera gånger, inte alls tillhör ett barn från hennes avdelning. Ett viss tumult uppstår innan man har kommit på vilket barn som saknas och innan någon kommer på att man kanske ska ta och leta inne också.!

De hittar Lillebror i kojan där han nu alltså har suttit i en timme. Han är inte ledsen och han har inga leksaker med sig där inne! På frågan vad han har gjort alldeles ensam svarar han coolt:
"Jag har funderat!"

...och det kan man ju faktiskt behöva göra ibland och det går säkert mycket lättare om man kan slippa undan alla 17 dagiskompisarnar en stund!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0