Livet som Heson

Idag har vi varit på badhuset igen. Andra gången på några dagar. Lika bra att passa på när vi nu har köpt ett familjekort. Eftersom vi ändå slutade tidigt idag för att åka till örondoktorn med Lillebror (han har vätska i bägge öronen vilket är förklaringar till alla de "va?" han säger varje dag. Blir till att blåsa näsballong i några veckor till sedan lutar det nog åt rör i öronen för honom också. Men det är en annan historia) så passade vi på.
Storebror har vägrat att åka vatten ruschbana en längre tid. Han tvärvägrar! Förr åkte han som en galning, men plötsligt en dag så var det knappt ens så att jag fick åka. Anledningen till detta visade sig, efter en del lirkande, bero på att kompis Anton berättat att han gjort sig ordentligt illa i fingret när han åkte en gång. Ett djupt sår så man såg skelettet igenom. Och det tyckte Storebror lät så himla läskigt att han bestämde sig för att lägga ner vattenruschbanan. Dumt att riskera något, liksom :-)

I söndags när vi var hemma hos Anton och fikade lite (och spanade in nya lillebrorsan Elias/Isak/Noah/Alwin/Gösta... eller vad han nu kommer att heta!) och jag berättade historien om att Storebror inte vill åka för Antons pappa + sambo, så visade det sig att denna vattenruschbane-skräckhistoria inte var riktigt sann... inte alls faktiskt. Endast påhittad av Anton själv, som för övrigt aldrig ens hade åkt :-)  Hi, hi! De är roliga de små barnen :-) Så när skräclhistorien visade sig vara påhittad tyckte Storebror att det var ok att prova att åka igen. Efter en stunds tvekan och lite tjat från Mamman kan tilläggas. Tillslut provade han en gång... och en gång till... och en gång till.
Botad :-)

Nu måste jag kvälls-jobba lite. Adios!