Livet som Heson

I morgon fyller min mormor år. 80 stycken. Det är många det. Min bästaste mormor. Tårta och kalas ska det bli. Men själv sitter hon mest och sover. Hennes kropp finns kvar, men mormor själv är någon annanstans. Men så har det förstås inte alltid varit.
Hos henne fick man leka kontor med en gammal skrivmaskin, leka med barbie och lägga pärlplattor. Dricka varm choklad med vispgrädde och sitta vid ett campingbord framför tvn och äta varma smörgåsar. Hon luktade alltid gott och var så mjuk och gosig. Särskilt på armarna. Och när man skulle sova över så bäddade hon som man gjorde när hon var liten, utan påslakan med ett lakan som skulle sticka upp en bit över täcket och vikas ner över. Smörgåsar med hamburgerkött och the i plastmugg på husvagnssemester. Blåklint och liljekonvalj.
Min bästaste mormor...

Det började med att hon inte kom ihåg om man ville ha socker i kaffet, och hon gömde smörgåsar i porslinsskåpet, glömde hur man bakar bullar. Sedan började hon gilla att leka, så Storebror och hon var bästisar ett tag tills hon började ta med sig leksaker hem. Det gillade inte Storebror, så vi fick gå igenom hennes fickor varje gång hon hälsat på så att hon inte tog med sig bästa plast-skruvmejseln hem. Hon hällde kaffe på ostkakan. Tog för sig av alla kakor, smakade och lade tillbaka på kakfatet. Hälsade på sig själv i spegeln och trodde att det var någon annan. Hon tappade sitt språk undan för undan. Först dök det upp oväntade ord här och var. Sedan blev det allt mer osammanhängande, men mormor var ändå alltid lika glad. Hon pratade och pratade och vi förstod inget alls. Nu har hon inget språk längre. Och det var längesedan jag såg att hon var glad. Hon sover mest. Men i ärlighetens namn hälsar jag inte heller på så ofta. Alldeles för sällan. Men i morgon ska jag hälsa på. Och blommor ska hon få. Undrar om det finns blåklint och liljekonvalj på blomsteraffären? I så fall ska hon få det.
Min bästaste mormor!