Att köra någon annans bil
Vi har en automatväxlad bil och har haft så i snart ett år.
Man vänjer sig snabbt vid att det bara är att gasa och köra.
Igår fick jag uppdraget att hämta en manuellt växlad bil på Resecentrum och köra hem den till oss.
Jag har kört "vanliga" bilar flera gånger sedan vi fick vår, men just den här är lite speciell. Bara att ta sig in i den kräver några extra skills. Dessa kunskaper hade jag, så så långt allt väl.
Måste börja med att backa ut från en trång parkering. Backen ligger framåt på växelspaken och man måste liksom lyfta upp en grej för att få i den. Gick också bra, men jag backade lååååångsamt! Ville ju inte riskera att repa någon bil.
Så ska jag då köra framåt. Pedalerna känns lite annorlunda. Jag gasar som en tok (fast det var inte meningen) och det skriker i motorn. Hehehe...oj! I med tvåan, blinka, köra iväg, gasa på, växla upp till trean. Nämen vad farao - får inte i växlen!!! Ser hur bilen bakom kommer närmare och närmare och tillslut ser ut som om han tänker köra om. Men då får jag i växlen! Phu! Måste skratta åt mig själv varje gång jag ska växla. Det blir en ganska ryckig färd :-)
Senare ska jag försöka tanka bilskrället också. Massor av folk på macken och jag har såklart glömt att kolla på vilken sida tanklocket sitter. Storebror får göra en insats och hoppa ur för att kolla. Det är kö så jag får vänta lite innan jag kan köra fram till pumpen. Väl framme från jag inte upp tanklocket. Måste ringa till systerYster som äger bilen och fråga hur jag ska göra. Det visar sig att man behöver en nyckel. Den nyckeln har inte jag. Bara att hoppas att bensinen räcker fram och tillbaka till Vågbro dit vi är på väg.
Framme i Vågbro lyckades jag inte låsa bilen och detta gjorde att det senare inte gick att starta den (fick ringa systerYster igen!), tog en stund innan jag hittade bakrutesvärmaren, fick på fläkten och vindrutetorkarna och kunde köra iväg igen. Själv skrattade jag hysteriskt hela tiden. Storebror kände sig mest orolig tror jag :-)
Nu står den i alla fall parkerad här och får så göra i några dagar. Om jag får nyckeln till tanklocket ska jag ta mig en sväng med den i morgon igen, men... annars får det nog vara.
Bilen är helt klart en hälsofara för man skrattar som en tok hela tiden och det kan ju aldrig vara bra i trafiken :-)
Man vänjer sig snabbt vid att det bara är att gasa och köra.
Igår fick jag uppdraget att hämta en manuellt växlad bil på Resecentrum och köra hem den till oss.
Jag har kört "vanliga" bilar flera gånger sedan vi fick vår, men just den här är lite speciell. Bara att ta sig in i den kräver några extra skills. Dessa kunskaper hade jag, så så långt allt väl.
Måste börja med att backa ut från en trång parkering. Backen ligger framåt på växelspaken och man måste liksom lyfta upp en grej för att få i den. Gick också bra, men jag backade lååååångsamt! Ville ju inte riskera att repa någon bil.
Så ska jag då köra framåt. Pedalerna känns lite annorlunda. Jag gasar som en tok (fast det var inte meningen) och det skriker i motorn. Hehehe...oj! I med tvåan, blinka, köra iväg, gasa på, växla upp till trean. Nämen vad farao - får inte i växlen!!! Ser hur bilen bakom kommer närmare och närmare och tillslut ser ut som om han tänker köra om. Men då får jag i växlen! Phu! Måste skratta åt mig själv varje gång jag ska växla. Det blir en ganska ryckig färd :-)
Senare ska jag försöka tanka bilskrället också. Massor av folk på macken och jag har såklart glömt att kolla på vilken sida tanklocket sitter. Storebror får göra en insats och hoppa ur för att kolla. Det är kö så jag får vänta lite innan jag kan köra fram till pumpen. Väl framme från jag inte upp tanklocket. Måste ringa till systerYster som äger bilen och fråga hur jag ska göra. Det visar sig att man behöver en nyckel. Den nyckeln har inte jag. Bara att hoppas att bensinen räcker fram och tillbaka till Vågbro dit vi är på väg.
Framme i Vågbro lyckades jag inte låsa bilen och detta gjorde att det senare inte gick att starta den (fick ringa systerYster igen!), tog en stund innan jag hittade bakrutesvärmaren, fick på fläkten och vindrutetorkarna och kunde köra iväg igen. Själv skrattade jag hysteriskt hela tiden. Storebror kände sig mest orolig tror jag :-)
Nu står den i alla fall parkerad här och får så göra i några dagar. Om jag får nyckeln till tanklocket ska jag ta mig en sväng med den i morgon igen, men... annars får det nog vara.
Bilen är helt klart en hälsofara för man skrattar som en tok hela tiden och det kan ju aldrig vara bra i trafiken :-)
Kommentarer
Trackback
