Om du har glömt nyckeln

Ok. Ett scenario:

Du har varit och tränat och plötsligt fått ett sockerfall utan dess like och bara MÅSTE få i dig lunch snabbt som ögat.
Då inhandlar du en sallad, en drickyoghurt och ett knippe bananer och får detta i en alldeles för liten plastpåse så bananerna sticker upp ovanför.
Far vidare till jobbet, kämpar dig upp för alla trappor till tredje våningen och möts av: EN LÅST DÖRR!!! Trots att lunchen är slut för 10 minuter sedan. (Man blir lätt lite långsam när man är hungrig, så det tog jättelång tid att få på sig paltorna igen efter träningen). Det är nu du upptäcker att du inte har några nycklar med dig. Och ingen gaffel till salladen.
Du ringer till dina kollegor som sitter på restaurang och dricker kaffe i godan ro.
Vid det här laget har hälften av dina hjärnceller lagt av, så när du försöker tänka ut en bra lösning på problemet går det inte så bra. Du kommer nämligen på den briljanta idén att du kan åka hem och käka din sallad istället. Smart!!

Sagt och gjort - ner för trapporna igen. Tappar bananerna och plånboken och fastnar med nyckelbandet i port-dörren (har alltså bilnyckeln på ett eget nyckelband). In i bilen och rattar hemåt. Kommer ända hem och upp på bron innan du inser att - nej just ja! Jag hade ju inga nycklar!!!
GRRR!! Nu är du desperat! Och så himla puckad att du inte ens inser att du ju faktiskt kan börja med att käka en banan medans du väntar på dina arbetskamrater. Nej, nej. Istället rattar du bort till restaurangen där dina kollegor sitter i godan ro, ägnar flera minuter åt att försöka fickparkera, stolpar in på restaurangen, hämtar nycklar och åker tillbaka till jobbet. Upp för trapporna och trasslar med att få med dig nycklar och bananer och allt vad det är. Tappar salladen upp och ner (men har tack och lov inte hunnit ta av locket ännu!) och spiller ut dressingen på köksbänken. Waaaahhh!!!! Att det ska vara så svårt att få i sig lite mat!!! Men tillslut så!

Vad vill jag då förmedla med denna historia? Jo:
Om du inte har dina nycklar med dig, se åtminstone till att du har en plastgaffel!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0