Ernst och hans knäck
Jag är tillbaka och magsjukan har lämnat Thelbacken! Tack och bock för det. Trevligare kan man ju ha det.
Som i fredags till exempel när jag var på fest med vinprovning och Italiensk buffé. Riktigt trevligt :-)
Eller som igår när det var dags för det årliga julpysslet hemma hos Farmor och Farfarn. Trevligt trevligt :-)
Pappan och Farfarn var - som alltid - ansvariga för knäcken. Det brukar alltid stånkas och ojjas en hel del när det är dags, men i år hade Pappan kollat in Ernst och hans julprogram och lärt sig ett knäckknep, så de var faktiskt till och med en aning entusiastiska när de satte igång med koket. Visst stånkades det en del ändå, men det var mest för traditionens skull :-) Ernst tyckte att man skulle hacka mandeln och hälla den direkt i formarna istället för i smeten och på så sätt skulle inte knäckformarna tippa omkull så lätt när man häller i smeten. Funkade förvisso jättebra, men Ernst hade nog hoppat över nästa steg, dvs provsmakningen. Smaken var det inget fel på, men mandeln blev kvar i formen (alternativt flög ut över bordet och golvet) när man tog ur knäcken. Inte bra. Det går ju inte för sig. Man skulle ju i och för sig kunna tänka sig att stoppa in knäcken i munnen och sedan komplettera med mandeln efteråt, men det blir ju inte samma sak. Och det är ju ett grovt traditionsbrott dessutom. Nej. Ernst kan man tydligen inte lita på. Nästa år får det bli som vanligt igen!
Själv gjorde jag ett pepparkakshus - som alltid - och Lillebror bestämde att det skulle garneras med gelehallon. Enligt traditionen är det Non-stops, men åkejdå, ett litet undantag kan väl vara helt ok.
:-)
Som i fredags till exempel när jag var på fest med vinprovning och Italiensk buffé. Riktigt trevligt :-)
Eller som igår när det var dags för det årliga julpysslet hemma hos Farmor och Farfarn. Trevligt trevligt :-)
Pappan och Farfarn var - som alltid - ansvariga för knäcken. Det brukar alltid stånkas och ojjas en hel del när det är dags, men i år hade Pappan kollat in Ernst och hans julprogram och lärt sig ett knäckknep, så de var faktiskt till och med en aning entusiastiska när de satte igång med koket. Visst stånkades det en del ändå, men det var mest för traditionens skull :-) Ernst tyckte att man skulle hacka mandeln och hälla den direkt i formarna istället för i smeten och på så sätt skulle inte knäckformarna tippa omkull så lätt när man häller i smeten. Funkade förvisso jättebra, men Ernst hade nog hoppat över nästa steg, dvs provsmakningen. Smaken var det inget fel på, men mandeln blev kvar i formen (alternativt flög ut över bordet och golvet) när man tog ur knäcken. Inte bra. Det går ju inte för sig. Man skulle ju i och för sig kunna tänka sig att stoppa in knäcken i munnen och sedan komplettera med mandeln efteråt, men det blir ju inte samma sak. Och det är ju ett grovt traditionsbrott dessutom. Nej. Ernst kan man tydligen inte lita på. Nästa år får det bli som vanligt igen!
Själv gjorde jag ett pepparkakshus - som alltid - och Lillebror bestämde att det skulle garneras med gelehallon. Enligt traditionen är det Non-stops, men åkejdå, ett litet undantag kan väl vara helt ok.
:-)
Kommentarer
Trackback
