Livet som Heson

Mamman och Lillebror fick lite kvalitetstid på kondis i lördags. Pappan var krasslig och Storebror var rädd att han skulle vara tvungen att hänga med till biblioteket som ligger vägg i vägg med kondiset, så han vågade inte ta risken att följa med. Men Mamman och Lillebror gillar kondis. Och bakelser! Så de spenderade en halvtimme eller så på TeWes konditori med Princessbakelse (Lillebror) och semla (Mamman) och hade under tiden ett mycket intressant samtal. Bland annat pratades det lite om döden.

"Tänk om Emil slår mig så hårt så jag dör", säger Lillebror
"Hu, det vore ju otäckt, men det gör han ju såklart inte" säger Mamman "Och förresten så är det förbjudet och väldigt korkat att slå sin lillebror så mycket att han dör"
"Men tänk om jag skulle dö... Vem skulle ta hand om mig i himlen då?"
Mamman har faktiskt ingen aning om hur det funkar med barnpassning i himlen, men hinner inte fundera ut något bra svar innan Lillebror fortsätter:
"Det är nog inte så roligt när man dör och bara är ett barn, för då längtar man nog förskräckligt mycket efter sin mamma och sin pappa."
Så blir han tyst en stund igen.
"Men i den här släkten så dör vi ju inte så ofta, så jag behöver nog inte oroa mig!"
End of discussion!

Han är klok, min fyraåring :-)