Spektaklet
Asså, jag vet inte... är det inte dags att lägga ner det här melodifestival-spektaklet snart? I mer ä 50 år har det hållit på. Fast det är ju ändå något visst med det. Det berör ju på något konstigt sätt hela Sverige. Går INTE att låta bli att titta. Går INTE att låta bli att irritera sig på dåliga låtar, dåliga artister, att det bara är samma låtskrivare hela tiden och att fel låtar går vidare. Näe, man skulle ha varit med och styrt upp det hela så det blev något ordning ;-) Kanske lika bra att jag sjunger alla låtarna också, så blir det samma kvalitet på alla. "Samma kvalitet" kommer då i och för sig inte att betyda "bra kvalitet", men det blir i alla fall lika. Och så kan jag vara jury också. Det är säkert både roligt och spännande att vara sådär hemlig. Och internationell. Man måste bergis prata engelska hela tiden och det är ju roligt. Eller... roligt och roligt, men... ja det är i alla fall inte som vanligt. Jag pratar mest svengelska på mitt jobb. Jag säger saker som "Kan du releeeeesa den där filen" och "Om du relååååådar sidan. Jasså hade du redan updejtat?". Ungefär så. Men om jag vore jury skulle jag säkert få säga "Song number threee, two points" och "These are the votes from the international jury"...för så säger de väl... eller?
Nä, nu börjar det här bli surrigt...Kan bero på bubblet jag drack i bastun för en stund sedan :-)
Men i alla fall... Det konstigaste med årets festival är att den enda låt som jag faktiskt kommer ihåg är den som jag tyckte var förskräckligast av alla i första omgången: Snälla, snälla, snälla, snäääääääälla :-) Är inte det konstigt?
Hur som helst... ha en fortsatt skön lördagkväll :-)
