Tantfasoner

Igår var jag och hälsade på en mycket liten och väldigt ny människa. Bara en och en halv vecka gammal och, som sagt, mycket liten. Tror faktiskt aldrig jag har sett en riktigt SÅ liten bäbis någon gång. Endast drygt 3200g tung och 48 cm lång. Våra grabbar har vägt närmare 4 kg bägge två och den senaste bäbisen i släkten (kusinOtto) vägde (om jag inte minns fel) 4600g när han föddes, så lille Axel var verkligen pytteliten.

Är det inte märkligt hur man blir när man träffar bäbisar? Man vill hela tiden säga såna där grejjer som egentligen bara tanter får säga, som t ex "Nämenoooo vad liten! Tänk vad fort man glömmer hur små de är!"
Och så måste man titta på sina egna barn och säga "Kom och titta! Tänk att du har varit så här liten!".
Och när ingen ser skulle man vilja smyga fram till bäbisen (som självklart har sin 4-timmars sovstund precis när han har fått besök) och nypa honom lite i kinden så han vaknar och man kanske eventuellt skulle kunna få hålla honom en stund. Fast det gör ju inte tanter, så det låter man bli med. Man dricker kaffe, äter bullar och jämför förlossningsberättelser istället.

Precis det gjorde jag igår.
Men nu är jag mig själv igen. Tror jag.
Eller inte riktigt förresten. Jag hämtade mina nya glasögon idag så jag känner inte riktigt igen mig själv när jag tittar i spegen. Dessutom vet jag inte om jag känner mig nöjd... Men jag får väl ha dem ett tag och känna efter. Man ska ju ha stoooora glasögon nu. Ba så ni vet.

:-)

Kommentarer
Postat av: Kristin

Ja visst är han fin våran "klump"! Ja nästa gång så!/Kristin

2009-02-03 @ 14:31:53
URL: http://www.freewebs.com/pippsan

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0