Livet som Heson

Hela släkten har blivit GI-galna!
Under en Melodifestival-kväll för några veckor sedan satt Pappan och jag i varsitt hörn av soffan och lyssnade på en massa konstigt GI-prat.
"Broccoli är verkligen gott! Mycket godare än pasta faktiskt!"
"Nu har jag gått ner ett helt kilo på fem dagar! Och då äter jag ändå tre stekta ägg och två paket bacon till frukost."
"Jamen riktigt smör ska du äta. Jaadå! Och gärna ett halvt paket om dagen."
"Visste ni hur mycket kolhydrater det är i ris?"
"Nääe, jag längtar inte alls efter potatis, eller ris... eller pasta... eller bröd. Det går såååå bra med broccoli!"

Själv skulle jag inte sluta äta pasta för allt smör i Småland. Utan pasta skulle familjen K gå under. Det tillhör vår basföda. Om det inte vore för att jag vill vara en ansvarsfull förälder och ge mina barn en allsidig kost, så skulle vi nog äta pasta i någon form varje dag. Nu blir det "bara" typ, kanske, eventuellt, ungefär 4-5 gånger på en vecka. Eller så... ehh...

Men hur som helst...Jag har upptäckt ett märkligt samband.
Släkten gillar plötsligt GI - Jag gillar plötsligt att baka.
Ju mer GI entusiastiska släkten blir, desto mer bakar jag. Banan- och valnötskaka, semlor, grahamsbröd, formfranska, scones, muffins, mm, mm. Just nu har jag en surdeg på tillväxt  på köksbänken som om 4 dagar ska förvandlas till dinkelfullkornsbröd. Jajjemen!
Måste vara den elaka delen av mitt undermedvetna som gillar tanken på nybakt bröd lite extra mycket nu när ingen annan får äta det. Man kan liksom inte låta bli att fresta lite... Hehe....
Eller så har det inte alls något samband. ..Den här bakperioden i mitt liv kanske bara RÅKADE sammanfalla med det ökade GI intresset i släkten? Vem vet?
Ett långt och ointressant blogginlägg blev det i alla fall.
Alltid något!

:-)